Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Avtalen i Locarno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 439
frågors fredliga reglering, vilka i detalj därefter utföras i Tysklands
skiljedomsavtal med Frankrike och Belgien. De gå ut på rättsligt
avgörande av rättstvister, om dessa ej kunna biläggas genom en
permanent förlikningskommission av fem medlemmar, varav tre skola
vara opartiska utlänningar. Politiska tvister underställas i första
hand denna kommission; om den ej lyckas i sitt medlingsvärv, gå
de i vanlig ordning till Nationernas förbund. Garanternas väpnade
hjälp skall vid »flagranta» kränkningar lämnas omedelbart, dock så
att varje garant före sitt ingripande själv har att förvissa sig om
att verkligen »en oprovocerad angreppshandling» föreligger. De äro
emellertid pliktiga att i fortsättningen böja sig för enstämmiga
rådsbeslut under rådets av deras ingripande oberörda behandling av
ärendet. Särskilt tillkommer det rådet att förordna i de fall, då en av
parterna utan att skrida till krig vägrar att foga sig i
skiljedomsutslag eller eljes motsätter sig en fredlig uppgörelse. Uttryckligen
förklaras även, att fördraget ej inskränker Nationernas förbunds
befogenheter för världsfredens tryggande, och dess giltighetstid göres
beroende av rådsbeslut, fattat med 2/3 majoritet. De tyska
skiljedomsavtalen med Frankrike och Belgien motsvaras av nästan likalydande
med Tjeckoslovakien och Polen, varemot Rhengarantiavtalet till
motsvarighet ej har något samfällt östligt sådant utan endast ett franskt
med Polen och ett franskt med Tjeckoslovaklen. Dessas
bestämmelser äro ej fullt tydliga, men gå i praktiken ut på att Frankrike
lovar omedelbar hjälp i de fall, där Nationernas förbund skulle inskrida
enligt sin långsammare procedur.
Hela avtalskomplexen göres som bekant beroende av att Tyskland
ingått i Nationernas förbund, och Stresemann fick, för att kunna
mot en något ovillig tysk folkopinion genomdriva detta, dels en rad
muntliga löften, dels en skriftlig förklaring, att artikel 16 i »pakten»
(om »sanktioner» mot fridstörare) kunde få tolkas rätt restriktivt,
ungefär som Genéveprotokollet stadgade med sina här återkommande
ord om nödig hänsyn till en stats militära situationer och
geografiska läge. I folkförbundskretsar ha på sina håll bekymmer uttalats
för att detta prejudikat skulle »sabotera» hela artikeln, och de i
Lo-carno företrädda makternas tolkning är ej tillräckligt tydlig i den för
Tyskland viktiga frågan, huruvida den geografiska och militära
undantagsställningen även kan berättiga till underlåtenhet att deltaga i de
ekonomiska sanktionerna. Förmodligen är formuleringens dunkelhet
i denna punkt avsiktlig.
Skulle allt gå programenligt, så komma avtalen — vilka i Locarno,
som konsttermen lyder, »paraferades ne v arie tur», d. v. s. fingo sin
definitiva avfattning, bestyrkt genom ditsättande av förhandlarnas
initialer — att formligen undertecknas i London den l december,
varefter N. F:s råd på sitt decembermöte kunde inkalla en extra
församling till januari, varvid Tyskland formligen skulle upptagas i
förbundet och genast intaga sin vikta plats vid rådsbordet.
Ministerkriserna i Frankrike och Tyskland behöva ej omintetgöra detta
programs förverkligande, men kunna möjligen försena dess full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
