Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Ur Viktor Rydbergs brevväxling - Svensk och nordisk sakkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 433
Rydbergs puristiska strävanden alltför kammarteoretiska.
Presspolemiken, som förts ej utan en viss skärpa, ledde emellertid till ett
personligt närmande från Hjärnes sida, vilket Viktor Rydberg så
småningom gick till mötes, dock först sedan Hans Forssell uppträtt
på skådeplatsen, som medlare.
Det brev, i vilket Forssell söker försona de kämpande, innehåller
några rader om Hjärne, som äro alltför karaktäristiska för att ej
citeras: »Du lär ligga i strid med Harald Hjärne och de övriga i
vissa frågor, kan jag tycka. Men du har väl ingenting väsentligt
emot den gossen som människa. Det skulle göra mig ondt, ty jag
tycker mig se ett godt, äfven mänskligt gry i denna framstående
vetenskapliga talent. Harald Hjärne har samma fel som jag, han är
ung och morsk, men ungdomen går med åren och morskheten
mognar till stolthet och saktmod. Man förlöper sig kanske, men med
ett varmt handslag och ett vänligt öga gör man allt godt igen, när
hjärtat sitter på rätta stället.» Mycket riktigt blev antagonismen
mellan Hjärne och Viktor Rydberg ej långvarig. Deras
meningsskiljaktigheter i språkfrågan utjämnades genom både öppna och tysta
medgivanden å ömse sidor, och under de följande åren tillhöra de
båda Svensk Tidskrifts fasta bidragsgivare. Bland Viktor Rydbergs
märkligaste bidrag voro hans romerska kejsarstudier, vilka
publicerades 1874—76 och som bekant mottogos med den livligaste
beundran. Belysande för hur man på den tiden bedömde dylika uppsatser
är ett brevuttalande av författaren, däri han karaktäriserar sina
studier som »skrivna i följetongsstil och avsedda som lättare läsning
ovanpå köttmaten i Svensk Tidskrift». För tidskriftens framtid är
han varmt intresserad och gläder sig åt att där få bringa till
offentligheten vad han har på hjärtat. »Ju mer jag tänkt på saken»,
skriver han i januari 1875 till Hans Forssell, »dess mer vill det nu
synas mig, att det är Svensk Tidskrifts uppgift att utveckla sig till
en Revue des deux niondes för de nordiska landen». Han förblev
också tidskriften trogen även sedan den efter att en tid ha varit
nedlagd på 1880-talet ånyo började utkomma under ny redaktion.
Det var där han år 1884 publicerade sin avhandling Segersvärdet,
inledningen till det mytologiska verk, vars fullbordande skulle taga
den senaste delen av hans liv helt i anspråk. Sedan han
absorberats av denna väldiga uppgift, syntes hans namn dock endast sällan i
tidskriftslitteraturen. Hans verksamhet i Svensk Tidskrift har
emellertid ur alla synpunkter varit djupt betydelsefull, och det är blott en
yttring av skyldig tacksamhet när tidskriften i sin nuvarande gestalt
tecknar sig till minnes den insats han gjort i skapandet av dess
traditioner.
De akademiska befordringsmålens fridlösa
annaler kunna förtälja om icke så få fall, där
sakkunskapen på ett synbart sätt grupperat sig så att säga efter nationella
linjer. Universitetsstatuterna uttala visserligen den platoniska önskan,
att till sakkunnig helst bör tagas svensk man. Men som bekant
Svensk oeh nordisk
sakkunskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
