Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Ur Viktor Rydbergs brevväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 DAGENS FRÅGOR
värld än det Europa, som samtidigt med järn och blod redde ut
sina intrasslade politiska problem.
Att statsutskottet 1868 »icke ser något tillfälle att draga in på
anslagen till det eländiga hov- och knektväsendet» väcker Viktor Rydbergs
häftiga indignation, och ett par år senare förklarar Hedlund att man
bör ställa försvarsfrågan »på dess praktiska punkt: gradvis
fortgående avväpning». När 1872 frågan orn statsinlösen av de
Hammer-ska samlingarna förelåg, framkastar Hedlund tanken på att man för
detta ändamål skall anslå »en del av beloppet för fästningsverken
eller flottan». Icke ens kriget 1870, som ju eljest förenade Hedlund
och Viktor Rydberg i gemensamma sympatier för tyskarna, förmådde
rubba deras en gång för alla uppdragna politiska cirklar, om också
deras motsatsförhållande till den allmänna opinionen i viss mån skärpte
deras blickar utåt. Mycket fägnesam är Viktor Rydbergs skildring
av hur de franska sympatierna i huvudstaden togo sig uttryck: »De
stackars hjältemodiga fransmännen gripas ju alltid av panik, och då
är det ju ingen konst för de fega tyskarna att slå dem — sådana
befängda yttranden kan man få höra. Om jag svarar, att en hjälte,
som alltid gripes av panik, gör mycket illa skäl för hjältenamnet,
betraktas en sådan invändning nästan som en personlig förolämpning».
Vad som dikterade Viktor Rydbergs hållning var i grund och botten
emellertid kanske mindre hans politiska intresse — om också
givetvis hans avsky för den på ett edsbrott grundade napoleonska
regimen i Frankrike därvid spelade en betydande roll — än hans
frambrytande germanska raskänsla. Det var ej utan skäl som han i sitt
tack till Hans Forssell för dennes bekanta, i Svensk Tidskrift
offentliggjorda uppsats Tyskland, Frankrike och Sverige uttalade sin
förvissning om att inför detta klubbslag den antigermanska och
anti-svenska vrövl-opinionen skulle digna till jorden. Den
romantiskt-nationella stämningen, ej den politiska beräkningen av realiteterna är
för honom den utslagsgivande faktorn. Han är innerst i sitt
partitagande 1870 behärskad av samma känslokomplex som senare satte
frukt i Fädernas gudasaga och Undersökningar i germanisk
mytologi.
Det andra bandet av brevsamlingen ger oss en mera omfattande
överblick över Viktor Rydbergs verksamhet inom sin samtids
litterära, publicistiska och vetenskapliga kretsar. Han har under
förmedling av Hedlund och andra goda vänner knutit förbindelser åt alla
håll, har den gamla oppositionsfalangens grand old man Lars Johan
Hierta till förläggare, dricker punsch hos August Blanche på
Malmgården och trivs bättre än han tänkt sig på Iduns sammankomster
men står samtidigt på god fot med den grupp av unga frilansar, som
vid slutet av 1860-talet samlades kring den av Hans Forssell och senare
av Harald Hjärne utgivna Svensk Tidskrift. Till dess historia rymma
breven åtskilliga intressanta bidrag. Roande är att se hur
bekantskapen mellan Viktor Rydberg och Harald Hjärne kom till. Den
tidigaste beröringen dem emellan hade polemisk form och
föranleddes av divergerande åsikter i språkrensningsfrågan, där Hjärne fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
