Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Litteratur - Pirandello som dramatiker. Av O. Wieselgren - Kristendomens urhistoria. Av Ivar Harrie - J. L. Heiberg: Christendomens grundlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 415
IV är. Händelseutvecklingen växer logiskt och klart fram ur dramats
givna förutsättningar, och den själsliga konflikten utspelas i en form
så koncentrerad, att den måste sägas tillfredsställa även den strängaste
klassicitetens regler. Få moderna författare ha genomfört de berömda
tre enheterna, tidens, rummets och handlingens, så konsekvent som
Pirandello i detta drama. Men bakom den spännande handlingen ser
man vid närmare betraktande åtskilliga av grundproblemen i
Piran-dellos åskådning skina igenom. Analysen av sinnessjukdomen och
dess uppfattning av livet är för författaren endast ett medel att ställa
verklighetsproblemet i ny belysning. Samma teknik som i Sex roller
tyngdpunktens gradvisa förskjutning mellan dramats protagonister —
— återgår även här: i sista akten betecknar Henrik IV sina
motståndare som förryckta, alldeles som Fadern i Sex roller kallar
skådespelarna och teaterdirektören för overkliga. Men i Henrik IV är
problemet sammanvävt med konflikten på ett annat och vida mera
organiskt sätt. Personlighetsklyvningens gåtfulla faktum, som över
huvud taget varit ett favoritmotiv inom den nyare italienska
diktningen, där det introducerats av Chiaralli i hans dramatiska grotesk
La rnaschere ed il volto, har säkerligen sällan framställts med så
mycken dramatisk kraft och så intensiv spänning som i detta drama.
Mera än någonsin framträder Pirandello i Henrik IV som verklig
dramatiker, fri från abetraktioner och subtiliteter. Det är därför
man med det livligaste intresse avvaktar hur detta stycke skall verka
från scenen, något som vi redan under detta spelar torde få tillfälle
att bedöma, då det nämligen är inköpt för Dramatiska teatern, där
det antagligen kommer upp under vårsäsongen.
O. Wieselgren.
KRISTENDOMENS URHISTORIA
/. L. Heiberg: Christendom m ens Grundlag, Köbenhavn, V. Pio, 1925.
»Reaily, Barbara, you go ön as if Religion were a pleasant subject.
Do have some sense of propriety.» Det är Lady Britomart
Under-shaft, som i en av Shaws komedier ger sin dotter denna moderliga
uppsträckning. Lady Brit levde för mycket länge sen — före kriget
rentav, om jag inte misstar mig; hennes Barbara var en verklig
föregångskvinna. Det är inte alls »bad manners> längre att konversera
kristendom. Tvärtom, västerlandets klassiska religion har blivit »a
most pleasant subject»; dess kosmogoni har stått i centrum för
sistlidna rötmånads kulturintresse, och den man, som av ålder har
ansetts vara dess stiftare, har varit modern och intressant i över ett
halvår, så långt dyningarna nå från de stormar, som upprört det
intellektuella Köpenhamn.
Det är regelbundet tvivlarna och förnekarna, som lyckas göra Jesus
aktuell. Så länge ingen av Trons Artiklar står på spel — de tio
budorden höra som bekant till Gamla Testamentet, och Gamla Testamen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
