Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Fascism och motreformation. Av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASCISM—MOTREFORMATION 407
tid till att realisera sina idéer. — Den fascistförening i Imola,
som för ett par år sedan skänkte Mussolini en värja, på vars
klinga ristats orden Cum parole non si mantengano listati(»meå
ord upprätthållas ej staterna»), fann onekligen en gåva, som i
sällsynt grad passade och behagade sin mottagare.
Det är just denna alltings underkastelse under fäderneslandets idé
som enligt anhängarna ger fascismen dess »religiösa» och
oförsonliga karaktär. Det finns ingen medelväg, den som ej är för
fascismen, den är mot den, och att med varje medel bekämpa
dem, som höra till den sista kategorien, är fascistens heliga
rättighet och skyldighet. Våld, som uppbäres av en idé, säger
Mussolini, är berättigat och nyttigt. »All styrka är moralisk
styrka», säger hans f. d. ecklesiastikminister, filosofen Gentile,
»ty den beror alltid av viljan, och vilket argument, som än
användes, predikan eller knölpåken, så kan dess verkan icke vara
annan än den som till sist påverkar människans inre och
förmår henne att ge efter.»
Det är också, enligt fascisterna, feghet att ej bruka öppet våld
och det ej blott till defensiv utan även till offensiv.
»Skillnaden mellan den liberala och den fascistiska staten», har
Mussolini en gång sagt, »består just däri att fasciststaten icke blott
försvarar sig utan också angriper.» Att liberalismen gynnat
pacifistiska strävanden, är ett av dess största felgrepp.
Fascisterna anse kriget ofrånkomligt nödvändigt, ett nödvändigt gott
säga t. o. m. åtskilliga. I varje fall, därom äro alla ense,
medförande oändligt mycket gott, framförallt utvecklandet av de
dygder fascismen sätter högst: offervilja, självförnekelse, lydnad,
tapperhet. En av dem, som voro »fascister» innan den nuvarande
rörelsen fått form, senator Corridoni, hävdar att kriget skapar
människokärlek, och en känd fascistisk journalist förklarar, att
framtiden kommer att skilja mellan »fascister, erövringens män,
maktens och den krigiska moralens män, och på den andra
sidan antifascisterna, resignationens och den omoraliska
pacifismens män».
Fascisterna opponera i allmänhet — och däri som i så många
andra fall överensstämma de helt med sina spanska medbröder i
Primo de Riveras följe — mot 1800-talets humanitära strävanden.
Det är misstag, säga de, och bevis på sjunkande moral att
lindra lagarnas stränghet, att genom vädjan till oansvarighet,
nervös belastning o. s. v. fria från skuld, och det leder blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
