Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Fascism och motreformation. Av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 GUNHILD BERGH
om den gudomliga lagen accepteras även av de icke-troende»
(sic). Troende eller ej, måste emellertid den enskilde underordna
sig under det hela, offra sin frihet för fäderneslandets frihet,
utplåna sin vilja och sina önskningar. Det är jesuitregeln om perinde
ac cadaver, som här går igen. »Den fascistiska regeringen har
givit det italienska folket den frihet, som verkligen har någon
betydelse», förklarade nyss den italienske diktatorn, »friheten
att arbeta och att besitta egendom, att röra sig fritt och att
offentligt dyrka sin Gud, friheten att apoteosera segern och de
offer, som den kostat, att vara medveten om sig själv och sitt
eget öde, att känna sig som ett starkt folk och ej som en slav
under andras demagogiska snikenhet. Detta är den sanna
friheten, som fascismen tillförsäkrar det italienska folket. Allt
annat tal om frihet är blott dålig litteratur och mystifikationer,
gjorda av oduglingar.»
Rätten att rösta är, enligt fascismen, ej en symbol av fritt
medborgarskap, utan eit mekaniskt medel, tjänande ett
styrelsesätt, som i varje fall i det förflutna visat sig ändamålsenligt.
Parlamentarismen har, som bekant, aldrig slagit djupa rötter i
Italien, och det italienska parlamentets historia har också varit
den mest bedrövliga som tänkas kan. Att Mussolini avskyr
parlamentet, är ej ägnat att förvåna; märkligare är att han
behållit det och även tycks ämna att göra så, ehuruväl i en
väsentligt ändrad form, i den nya konstitution, som är under
utarbetande. Folksuveräniteten kan näppeligen föraktas mer än
den föraktas av denne möderne efterföljare till Machiavelli. För
det första, säger han, har ju aldrig »folket» definierats. Det är
en abstrakt enhet, som man ej vet var den börjar eller slutar.
Att kalla folket suveränt är löjligt. Det representativa systemet
hör till mekaniken och ej till moralen, och även hos de
nationer, där det beundrats och brukats sedan långa tider, drömmer
man ej om att använda det i stunder då något verkligt står på
spel. Man rycker då bort de papperskronor man förlänat
»folket-suveränen», och befaller det utan vidare att acceptera en
revolution eller en fred eller att tåga ut i krig. För folket återstår
blott att lyda. Det vore ju också dåraktigt, fortsätter Mussolini,
att lita till något så ostadigt som folkets samtycke. Folket är
föränderligt som havets sandbildningar. Staten skall byggas som
en pyramid, och den som sitter högst skall med väpnad hand
upprätthålla sin auktoritet. Endast så kan han få makt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
