Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Isvolskijs misslyckade Ålandsmanöver. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 VERNER SÖDERBERG
hållit, att i så fall borde motsvarande avtal även ingås med
Tyskland för att de ej med sina förbudsbestämmelser mot
upplåtande av hamnar o. s. v. skulle synas vara riktade mot denna
makt. Efter detta lilla förspel börjar det diplomatiska
kabinettstyckets första akt med en depesch 27/ö 1906 från tyske t. f.
utrikesministern von Miihlberg till utrikesministern von
Tschir-schky. Den omtalar de första norska diplomatiska trevarna om
säkerhetsgaranti för Norges integritet. Dessa norska
förhandlingars rätt växlande förlopp skall ej här i detalj skildras. Den
intresserade kan följa allt i envoyén Gänthers utförliga
framställning i hans Minnen, vilken fullständigt bestyrkes — och
naturligtvis rätt väsentligt utfylles — genom de tyska
aktstyckena. Detta det nya Norges första storpolitiska lärospån ledde
som bekant efter långvariga förhandlingar till ett mycket
magert resultat. Utrikesminister Lövland hade ursprungligen tänkt
sig ej blott integritetsgaranti, utan även en norsk garanterad
neutralitetsställning, liknande Schweiz’ och Belgiens, men fick till
sist nöja sig med ett avtal med stormakterna (2/n 1907) allenast
om deras respekterande av Norges integritet och ett löfte av dem
att vid hot mot den norska integriteten efter anfordran stödja
norska regeringen »med de medel, som synas mest lämpliga».
Av depeschväxlingen mellan stormaktskabinetten framgår, att
de sist anförda orden av dem uppfattades såsom ej innebärande
någon som hälst förpliktelse att med vapenmakt försvara Norges
integritet. På tal om ett under förhandlingarnas gång framlagt
ryskt konventionsförslag betonade tvärtom Isvolskij (telegram
från tyske ambassadören Schoen, 2/i 1907), att det var »ganz
harmlos und den Gedanken einer bewaffneten Hulfsleistung
ausschliessend». Den tidens norska pressuttalandens jubel
över integritetstraktaten såsom kronan på självständighetsverket
och en dyrbar trygghetsgaranti förefaller i ljuset av dylika
omdömen rätt överspänt. Över huvud ge de nu publicerade tyska
aktstyckena, med sina många intressanta detaljupplysningar, det
totalintrycket, att hr Lövland med sitt välmenta initiativ vann
mycket litet för Norge och närmast gav stormakterna anledning
till en mängd misstankar mot varandra inbördes under det
långa arbetet med det av norrmännen begärda aktstyckets
formulering. Som bekant framkallade den norska demarchen
dessutom i Sverige en djup misstämning, och detta redan innan
man där, utanför några »invigda» kretsar, hade reda på, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
