Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Ekonomi och religion. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 EU F. HECKSCHER
minsta talan; dess uppgift är att tjäna behovstäckningen, sådan
denna är eller blir. Skadan av att supa sig full består ej i
olämpligheten av att folk därigenom föranledes att bränna
brännvin, utan alldeles omvänt.
Men sammanblandningen mellan den ekonomiska
verksamheten som medel och den mänskliga behovstäckningen som mål
framträder också annorstädes, och där på mer djupgående sätt
än i detta exempel, vilket väl beror på ett förbiseende. Det
uppställes nämligen en lång serie krav på produktionsordningen,
vilka icke på något sätt betingas av att den därigenom bringas
att bättre tjäna sitt syfte, de »högre målen», utan har helt andra
motiv. Jag har icke därmed velat säga, att sådana krav alltid
behöva vara oberättigade, utan blott att man, vare sig de äro
berättigade eller icke, i tankeredans intresse från början måste
göra klart för sig, att de kollidera med tesen om produktionen
som tjänare åt konsumtionen eller det mänskliga livet.
I och för sig är ingenting att invända mot protesten mot att
»i det ekonomiska livet blott se ett medel för egen vinning»
(punkt 2). Affärsmännen ha att utföra vad samhället behöver
för att få sina behov tillgodosedda, och ju mindre detta avkastar
enskild vinning åt dem, desto bättre, så länge effektiviteten hos
dessa samhällets tjänare icke därigenom försvagas. Men helt
annorlunda förhåller det sig med uppfattningen om det
förkastliga i affärsmännens motivation, i att de själva eftersträva vinst
som resultat av sin verksamhet. Detta vinstbegär är nämligen
intet mindre än det verktyg som det nuvarande ekonomiska
systemet begagnar för att skapa affärsmän som inrikta sig på
att så snabbt och effektivt som möjligt täcka samhällets behov,
och ett krav att få det verktyget bragt ur världen betyder
därför under det nuvarande systemet att försämra människornas
behovstäckning. Gör man det utan att samtidigt anvisa någon
annan väg för att lika effektivt nå samma mål — och någon
sådan söker man förgäves i biskop Billings framställning — så
har man satt kravet på näringslivet som en dygdeskola framför
dess uppgift som medel »i högre måls tjänst». Det skulle
emellertid glädja mig, om d:r Billing icke i verkligheten med sin
kritik av det egoistiska vinstbegäret skulle ha åsyftat detta.
Vad som är ägnat att väcka en misstanke att han likväl menat
just detta är exempelvis den stränga dom som fälles över den
»illegitima spekulation, som endast behärskas av hoppet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
