Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Mosulkommissionens betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 361
röstning, vilken de anse kunna lätt arrangeras och vars resultat de
säga vara på förhand givet. Vad angår det först under
förhandlingarna i Konstantinopel framställda engelska förslaget att framskjuta
vilajetet Mosuls nordgräns ett stycke norrut för att där låta några
tiotusental assyriska kristna bosätta sig, så avvisa turkarna varje
diskussion om den saken, enär Lausannefreden ej innehåller ett ord
därom utan tydligt inskränker det omtvistade området till själva
vilajetet Mosul.
Den engelska tesen utgår från att Irak blott är ett annat namn
för vad som till helt nyligen kallades Mesopotamien och av gammalt
haft Bagdad till politisk och ekonomisk medelpunkt. Där funnes
bland en befolkning av omkr. 800,000 människor endast omkr. 65,000
turkar, och dessa borde snarare kallas turkmener, enär de äro vitt
skilda från osmanska turkar och härstamma från de gamla
abbasi-diska kalifernas från Centralasien hämtade legotrupper. Kurderna
åter äro ett iraniskt folk, vars språk mer liknar persiska än vare sig
turkiska eller arabiska. De höllo sig på det hela taget neutrala under
världskriget, och deras stamfränder jesiderna ha alltid klagat över
turkiskt förtryck. Staden Mosul är en otvivelaktigt arabisk stad och
araberna där flera till antalet än de s. k. »turkarna» i hela
vilajetet. Mosuls handel med Turkiet är obetydlig; den går i stället
dels nedför floden till Bagdad, dels genom öknen till franska
mandatområdet Syrien. För sin spannmålstillförsel är Bagdad helt
beroende av Mosul. Den av turkarna föreslagna gränslinjen är ingen
verklig gräns; Djebel Hamrin är endast en serie kullar och
sanddyner. I motsats mot denna militärt ohållbara gräns, blott 70 eng.
mil från Bagdad, erbjuder den engelska gränslinjen uppe i norr en
strategiskt förträfflig berggråns. De engelska inlagorna betona starkt
omöjligheten av att i Mosul anordna en folkomröstning utan risk för
anarki och blodsutgjutelse. Emellertid hade områdets befolkning 1915
och 1921 nästan enhälligt uttalat sig för den nuvarande regimen,
araberna hade fått en konung av sin egen stam, kurderna voro nöjda
med den lokala självstyrelse de åtnjöto samt hade sänt
representanter till Iraks parlament, de kristna folkelementens känslor för
turkarnas välde voro allmänt bekanta, de s. k. turkarna utgiorde blott I/12
av befolkningen, och om någon mera utbredd längtan efter turkisk
styrelse kunde därför ej vara tal. England hade förövrigt iklätt sig
högtidliga förpliktelser mot den arabiska befolkningen, mot konung
Fei-sal och (genom mandatet) mot Nationernas förbund. I det längsta
hade dess ombud därför vägrat förhandla annat än om sträckningen
av vilajetets nordgräns, men i sept. 1924 gick lord Parmoor in på
en formulering, som på förhand accepterade den gränslinje rådet
komme att bestämma, huru långt åt söder den än ginge. Därmed hade
i praktiken rådet blivit skiljedomare i den större frågan om hela
vilajetets framtid, i det att även Fethi bej vid detta tillfälle förklarade
sin regering komma att respektera rådets utslag.
Mosulkommissionens betänkande (»C. 400 m. 147. 1925. ^7II»,
Lausanne 1925) underkastar både de turkiska och de engelska argumen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
