Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Militär vältalighet och spökande aktivism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Militär vältalighet oeh
spökande aktivism.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm d. 23. 9. 1925.
En hastigt förbiglidande episod kastar ibland
ett så skarpt blixtljus över stämningar och
tankar, att den förtjänar någon uppmärksamhet, även sedan saken
själv egentligen börjat övergå i glömska. Den presspolemik, som
följde på Smålands husarregementes 300-årsfest å Ränneslätt den 13
september i år, var i viss mån av denna art, ty där berördes det
för ett demokratiskt skede städse ömtåliga spörsmålet, vad som kan
sägas och icke kan sägas. Fakta voro i korthet följande.
Konungen höll under festens officiella del ett tal till det
uppställda regementet, vari han efter en kort erinran om dess ärorika
historia yttrade:
I detta ögonblick vill jag icke se framåt i tiden av skäl som I alla väl
kunnen förstå, ty då skulle denna dag lätt kunna bli endast en sorgedag. Och
det får den icke vara. Vad framtiden än bär i sitt sköte, få vi icke misströsta,
utan måste hoppas att bättre dagar åter en gång skola komma och att
insikten om att ett tillräckligt starkt försvar måste finnas för värnandet av vår
frihet och självständighet måtte växa sig stark i vårt folks medvetande.
Vid officerskårens fest samma kväll hyllade den nuvarande
regementschefen särskilt en av sina företrädare och uttalade då ett
markerat beklagande över, att förhoppningarna, att regementet under
dennes befäl skulle å ärans fält få inskriva nya segernamn på det
ärekrönta standaret, icke hade uppfyllts. Konungens ord framkallade
åtskilligt tadel i den från årets riksdag kända
nedrustningskoalitionens pressorgan, och även tidningar av andra färger klandrade skarpt
överstens tal såsom uttryck av s. k. aktivism.
Anmärkarna mot konungen voro för visso ute i ogjort väder. Ingen
lag eller praxis kan förbjuda ens den mest konstitutionelle statschef
att hysa och även uttrycka personliga meningar. Allra minst är detta
fallet hos oss, där bestående grundlag i själva verket utgår från, att
konungens personliga åskådning och vilja skall vara den bestämmande
faktorn för landets politik. När omständigheterna ha vållat en
till-lämpning av grundlagsbuden, som strängt taget löper stick i stäv
mot deras ordalydelse och ursprungliga syftning, så har detta
ingalunda bortskurit konungens personlighet. Denna är hos oss liksom
i England numera att betrakta som en statslivets reservkraft, vilken
är sparad till sådana kritiska tillfällen, då det aktuella politiska livets
vanliga resurser svika. Vad detta betyder för en lugn avveckling av
svårartade konflikter, har England för ej så länge sedan häft
erfarenhet av, och liknande har kanske ej helt saknats hos oss, fastän det
mindre talats därom. Men skall det vara någon mening i detta, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
