Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Englands inträde i världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 DAGENS FRÅGOR
överhuvudtaget fixerades ingenting. Engelska regeringen måste ha
frihet att hjälpa Frankrike lika väl som att stå overksam som
åskådare i händelse av ett krig. För att ha den första möjligheten öppen
måste förberedelser i form av gemensamma planläggningar träffas,
det andra alternativet krävde en bestämd förklaring, att
omständigheterna icke ännu kunde motivera ententens förvandling till en
defensivallians. Grey gick med på förutsättningarna för den förra
eventualiteten, och han motstod tillika franske ambassadören Cambons
energiska framställningar i den senare riktningen. Början till en allians
var emellertid gjord, och hur sann hans förklaring än kan vara, att
England inför upprepade franska frågor icke gick en hårsmån utöver
den position, som intagits i början av hans ministertid, torde den
icke kunna fördölja, att England vid världskrigets utbrott trots sina
fria händer faktiskt var bundet. Den verkliga betydelsen och
omfattningen av de med åren allt mera livaktiga militära
överläggningarna framgår med all önskvärd tydlighet av Churchills för något
år sedan offentliggjorda krigsböcker. Med möjligheterna till en
verklig neutralitet under ett fransk-tyskt krig var det i själva verket slut
redan 1912, då överenskommelsen om fördelningen av Frankrikes och
Englands flottstyrkor faktiskt lade skyddet av franska atlantkusten i
engelska händer. En tysk förpliktelse att respektera denna
anordning och avstå från varje flottangrepp i denna riktning hade möjligen
till en början kunnat utesluta en direkt tysk-engelsk sammanstötning.
I längden torde dock denna engelska skyldighet ha blivit liktydig
med ett partitagande för Frankrike med därav följande konsekvenser.
Grey synes icke ha haft några illusioner om att en neutral
hållning av England under sådana förutsättningar ens skulle vara möjlig.
Hans huvudsakliga intresse under krisen sista veckan av juli 1914
var att lokalisera den serbisk-österrikiska konflikten och framför allt
att undvika Tysklands och Frankrikes sammandrabbning. När dessa
försök misslyckades, var det slut med hans egna förhoppningar om
att hålla England utanför kriget. Englands intresse krävde i en sådan
situation, att det understödde Frankrike. Själv var han osäker om,
huruvida denna åsikt skulle tränga igenom i England. Gjorde den
det icke, ämnade han avgå. Grey var ingen vän av den
isoleringspolitik, som under närmast föregående mansålder varit ledande engelsk
grundsats. Han hade med glädje hälsat dennas övergivande först
genom alliansen med Japan och sedan genom ententen med
Frankrike. Den senare avlägsnade de för England farligaste
friktionspunkterna och uppfattades i allmänhet på engelskt håll som en
lättnad i ett förefintligt bekymmer. Till en början var den enligt Greys
uppfattning icke riktad mot Tyskland utan fick denna karaktär först
senare under de följande årens konflikter. Denna omständighet var
det, som främst gjorde Englands förhållande till Frankrike 1914 så
känsligt. Den vänskap,, som så småningom vuxit fram, kunde icke
nonchaleras. Det skulle ha varit att återföra England till dess
ensamma position ifrån slutet av 1800-talet, endast ytterligare försämrad
genom hatet från två f. d. vänner, som lämnats i sticket och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
