Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetslönenivån i Sverige. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 GÖSTA BAGGE
dessa år och som göra det torftiga siffermaterial, som står till
buds, ännu torftigare och otillförlitligare. Men om icke hela
meningsutbytet om detta vitala problem skall mynna ut i
proklamerandet av rena trossatser i enlighet med katekesens definition
att tron är en viss tillförsikt om ting, som icke synas, så är den
enda möjligheten att söka samla ihop vad som finns av faktiska
upplysningar i hopp att mera uttömmande sådana kanske så
småningom skola framkomma.
För att kunna bedöma, huruvida det nuvarande löneläget är
normalt och hållbart eller ej, är det nödvändigt att söka få någon
föreställning om först det gemensamma produktionsresultatet och
sedan de faktorer, som bestämma hur stor del av detta, som kan
gå ut i löner, utan att jämvikten i samhällshushållningen rubbas.
Vad beträffar den första frågan, nämligen näringslivets
produktivitet, visa tillgängliga uppgifter hän på att produktionsvolymen
kommit upp till ungefär samma storlek som före kriget.
Beräkningar rörande nationalinkomstens storlek peka till och med
något därutöver, men grunden för dessa beräkningar,
skattetaxeringarna, är för detta ändamål synnerligen bräcklig. En
omständighet, som verkat i gynnsam riktning, är förhållandet mellan
export- och importvarupriser, som åtminstone till på senaste tiden
medfört, att Sverige för sina exporterade varor i betalning fått
en relativt stor kvantitet importvaror, varigenom tydligen
nationalinkomsten ökats i förhållande till produktionsvolymen. Detta
är emellertid en företeelse, som sannolikt är av mera tillfällig
och övergående natur.
Allt som allt kan man alltså säga, att det gemensamma
produktionsresultatet, att näringslivets produktivitet, kommit upp i samma
läge som före kriget. Och detta är vackert så, men ger ju i
och för sig ej anledning till en höjning av arbetslönerna, för
så vitt ej några omständigheter inträffat, som förskjutit
fördelningen av produktionsresultatet till arbetskraftens förmån. Hur
förhåller det sig nu härmed?
En ökning av det årliga sparandet medför otvivelaktigt en
förskjutning av läget till arbetskraftens förmån och framkallar en
höjning av arbetslönen. Kapitalbildningen är emellertid ett av de
grundläggande ekonomiska fenomen, som vi i vårt land ha minst
tillförlitliga uppgifter om. De siffror, som föreligga synas peka
på att sparandevolymen torde vara ungefär densamma som före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
