Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetslönenivån i Sverige. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖNENIVÅN I SVERIGE 241
åren 1916—1920, oaktat alla de rubbningar som det svenska
näringslivet var utsatt för under och efter kriget. Sedan kom
under depressionen 1921—1922 den bekanta, våldsamma
arbetslösheten. Så långt gick allt efter det vanliga schemat, men
därefter har under stabiliseringsåren 1923—1924
arbetslöshetssiffrorna nedgått, så att de kunna anses närma sig de normala.
Samtidigt har reallönen ökats från förkrigsläget på sätt ovan
framhållits, och därjämte måste arbetarklassens realstandard
säkerligen även frånsett avlöningsbeloppen ha ökats under denna tid
i mycket hög grad på skattevägen, i betraktande av den väldiga
stegringen av statens och kommunens utgifter för sådana
ändamål, som företrädesvis komma de lägre inkomsttagarna till godo.
En synnerligen glädjande och socialt sund utveckling sålunda.,
desto mera glädjande, som motsatsen alltid befarats skola bli
föJjden av krigets härjningar. Men kan den bli beståndande?
Det är härom meningarna bryta sig.
Att beteckna det nuvarande löneläget som ohållbart endast på
grund av att reallönen nu ligger avsevärt högre än 1913 är
uppenbarligen felaktigt. Man måste frigöra sig från den
föreställningen, att ett »normalt» läge alltid betyder återgång till samma
förhållanden som vid ett föregående tillfälle, vilket anses
kännetecknat av ett normaltillstånd inom det ekonomiska livet. En
sådan återgång är tvärtom ytterst osannolik i betraktande av att
de grundläggande faktorerna för prisbildningen i många olika
avseenden förändrats under den mellanliggande tiden.
Icke heller behöver den omständigheten, att vissa delar av
näringslivet arbeta under svårt betryck nödvändigtvis betyda, att
lönenivån är för hög. Det kan bero på många andra orsaker,
vilka ej behöva ha något samband med lönerna. Det kan
exempelvis ha sin grund i att det svenska näringslivet fått en vid
nuvarande marknadsläge oekonomisk inriktning, som kräver en
permanent omläggning från tidigare vinstgivande men nu av
olika orsaker definitivt förlustbringande produktion; och detta
behöver givetvis ej innebära en sänkning av lönenivån, om
näringslivets produktivitet i övrigt och andra faktorer, varpå lönenivån
vilar, tillåta det högre löneläget.
När det gäller att få någon insikt om i vad mån detta är fallet
eller ej, äro vi emellertid tyvärr ganska klent utrustade i fråga
om faktiskt material, och svårigheterna ha mångdubblats genom
de väldiga växlingarna i penningvärdet, som ägt rum under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
