Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Polisväsendets reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 221
ovan citerade uppsats). Såsom den innersta grunden till de svårigheter,
som dittills mött och omintetgjort strävandena till reglering av
polisväsendet, angavs där att man ej vågat beslutsamt gå till frågans
lösning från den enda riktiga utgångspunkten, nämligen att polisväsendet
är en statens angelägenhet, som skall av staten ordnas efter
enhetliga grunder och av staten bekostas, möjligen med kommunala bidrag
för särskilda fall.
Som av den ovan givna redogörelsen för det föreliggande förslagets
byggnad framgår, har denna synpunkt icke beaktats av förslagsställaren.
Förslaget grundas alltfort på principen, att kommunerna — i vissa fall
sammanslutna i kommunalförbund — själva skola sörja för sitt
polisväsen. Staten bekostar polisorganen endast i den mån de avses för
verksamhet utanför vederbörande kommun. Det avsteg man gjort från
denna regel genom att låta staten med en tredjedel bidraga till
länt-polisens avlöning kan icke antagas innebära något principiellt
erkännande av att statsverket pålagt kommunerna bördor som det
egentligen själv skolat bära; fastmer torde man här företrädesvis ha haft
i tankarna förslagets parlamentariska genomförbarhet. På tal om
kriminalpolisen kan socialministern visserligen icke förneka, att dess
verksamhet i hög grad tillgodoser ett statligt ändamål (s. 69). Men
han finner det av statsfinansiella skäl omöjligt att helt lägga
kostnaden för kriminalpolisen på statsverket; den skulle uppgå till
halvannan million kr. Städerna få därför fortsätta att draga den väsentliga
tungan i detta avseende. Vad angår polisväsendet överhuvud har
departementschefen undvikit att göra ett bestämt uttalande i frågan,
om polisvården principiellt är en statlig eller en kommunal
angelägenhet. Han är emellertid av den åsikten (s. 33) att ett
förstatligande av polisväsendet icke inom överskådlig tid torde kunna komma
ifråga. Återigen föres den statsfmansiella synpunkten fram såsom
huvudskäl. Ett förstatligande av polisväsendet skulle icke kunna ske
utan att staten iklädde sig åtminstone större delen av kostnaderna
för polisorganisationen. Då enbart avlöningskostnaden för de lokala
polisavdelningarna efter en polisreform torde komma att överstiga
16 mill. kr., medan staten för närvarande deltager i samtliga
poliskostnader med omkring l mill. kr., synes det departementschefen
tydligt, att det åtminstone icke för närvarande är möjligt att gå till
ett förstatligande av polisväsendet.
När man trots detta fortfarande bestämt vågar hålla på ett
statens övertagande av polisväsendet såsom i princip en
statsangelägenhet, så är det därför att en riktig och lycklig och framför allt
för längre tid framåt bestående lösning av polisfrågan hos oss lika
litet som i andra moderna länder lär stå att vinna annorledes än
med accepterande av nämnda grundsats. Det principiellt riktiga är ändå
—- s. k. praktiker må säga vad de vilja — det enda i längden
hållbara, en ojämförligt mycket säkrare grund än kompromissernas
lämplighetsskäl. Rättsordningens upprätthållande kan i en modern stat icke
vara något annat än en statsangelägenhet, vilket dock ingalunda
utesluter att såväl särskilda kommuner som enskilda företag kunna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
