Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Statsministerombyten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 145
de våra arga». Svenska folket har tagit det med olympiskt lugn, om
ministären kallat sig Edén, Branting, Sydow eller Trygger.
Det är denna likgiltighet, som möjliggjort de många omskiftena,
någon politisk oro har lika litet framkallat dem, som de å sin sida
varit i stånd att vålla sådan, hittills åtminstone. När man inte spe-
lar om kronor och människoliv, sparkar man fotboll eller drar sin
spader, och allt efter yttre omständigheter blir det ena lika djupt
allvarligt som det andra. Herrar riksdagsmän, som äro barn av det
ädla svenska folket även de, ha naturligtvis följt med vid den all-
männa intresseförskjutningen, för dem har följaktligen parlamenta-
rismens bridgespel, där taburetterna äro insatsen, blivit så tämligen
tillvarons quinta essentia. Icke om skilda politiska system eller real-
avgörandet i nationella livsfrågor är det längre tal, sådant arrangeras
bäst vid kompromissförhandlingar mellan 2—3 betrodda utskottsleda-
möter och går sedan utan bråk, debatt eller votering, utan det gäller
att lura eller pressa motståndarna till slutspel i en situation, där
man själv sitter med trumfess och kan ta hem sista stick. Natur-
ligtvis oerhört spännande för dem, som sitta vid bordet, intressant
kanske också för kritiska kortspelsbedömare, men till gäspning lång-
tråkigt för all övrig publik.
För att närmare belägga dessa allmänna satser må det vara nog
alt spörja, vad det egentligen blivit av den motsats beträffande kom-
munalbeskattningen, som nu för 5 år sedan sprängde den Edénska
koalitionsministären? Då föreföll den innersta hemligheten vara, att
de socialdemokratiska gökungarna blivit nog starka att välta foster-
föräldrarna ur boet, en uppfattning som åtminstone ej bestritts av
några senare till synes komna fakta. Den andra Brantingska mini-
stären stupade i sin tur mot en mycket tillfällig kombination av mot-
spelare, som förenades kring arbetslöshetsfrågan. Den Tryggerska
ministären konstruerades med väl obekymrad optimism utan hänsyn
till sina ursprungliga förutsättningar och var därför dömd att falla,
så snart de andra spelarna funno lämpligt att samlas; dess försök
att göra försvarsfrågan till trumfkort har hittills endast haft betydelse
för försvaret, tyvärr en mycket ödesdiger sådan. Vad som egentligen
berättigade den tredje Brantingska ministärens tillkomst är svårt att
säga, så vida icke nyckeln ligger i det förhållandet, som en av de
sista skiftenas huvudfigurer (herr C. G. Ekman) antydde under årets
remissdebatt med orden: »Jag vet inte, om det någonsin tidigare hos
oss förekommit, att ett politiskt parti förklarat sig vara så otåligt
villigt och berett att övertaga regeringsansvaret, som fallet var hos
oss förliden höst>. Bakom denna otvivelaktiga iver att få taga statens
roder om hand anades då företrädesvis det socialdemokratiska par-
tiets yngre och radikalt hänsynslösare krafter. Har det varit så, är
det endast konsekvent, att vid herr Brantings ihållande sjuklighet
den formella ledningen överflyttas till en av dessa ivriga och drivande
ungdomar.
Den ympkvist, som herr Staaff på sin tid med så mycken nitälskan
inokulerade på den svenska parlamentarismens gamla stam, har så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
