Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Likhet och jämlikhet. Den sociala typutjämningen. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 E. H. THÖRNBERG
hållanden; och till dessa orsaker torde kunna fogas en
missriktad arbetarechauvinism. Men tendensen pekar även här starkt
nog i riktning mot detta bruks allmänna utbredning.
Bil och bio äro de två mest fångande emblemen för en
växande lyxkonsumtion bland den stora massan. Bion ha vi
redan snuddat vid. Bilen erbjuder ett ganska invecklat problem,
gestaltande sig olika i skilda länder och under skilda perioder.
Ute i Amerika, bilismens förlovade land, var ännu för tjugufem
år sedan detta fordon ett lyxföremål och hästdroskan
naturligtvis en nödvändighetsartikel. I dag äro rollerna ungefär
ombytta. I vårt land förekommer ju ofantligt mycket bilåkande,
vilket måste betecknas som slöseri eller ekonomiskt oklok
förbrukning. Men en förskjutning försiggår. Fords billiga biler
ha i särskilt hög grad bidragit till att detta fortskaffningsmedel
förflyttats från lyxens värld till området för livets nödtorft och
bekvämlighet. Och automobilen är desslikes det åkdon, som i
en överraskande omfattning undanträngt de gamla ekipagen med
deras pomp och ståt. Huru ofta ha vi väl nu tillfälle att på
våra landsvägar eller stadsgator iaktta den ostentativa
spann-körningen! Och dock är det ej mer än tre kvarts sekel sedan
en greve Carl Gustaf Löwenhjelm, förutvarande landshövding i
Göteborgs och Bohus län, färdades mellan sitt fideikommiss
Lång i Grums socken och Karlstad, där han korta perioder
uppehöll sig på Klaraborg, »alltid i fyrspann, med uniformerade
lakejer och jägare, följd av en hel rad av fordon för
uppvaktning, betjäning och kök, vilket senare alltid medfördes».1
Våra nuvarande landshövdingar må ha kommit från höglänta
eller låglänta samhällstrakter, de må heta De la Gardie eller
Kvarnzelius — de hängiva sig ingalunda åt en sådan åkandets
prakt och lyx. De anlita naturligtvis i stor utsträckning
automobilen. Det göra också länsmannen och fjärdingsmannen. Det
göra disponenterna, ingenjörerna och arbetarna på bruken. Eller
också fara landshövdingarna på järnväg, liksom en var bland
oss. Och tågresorna ha i väsentlig mån demokratiserats. I
växande omfattning nyttjas tredje klass.
Det skall gärna erkännas, att ej häller i Sverige kan i
nuvarande tid utjämningen sägas vara generell, vara allsidigt
genomförd. Den brytes sönder på många ställen, i olika riktningar,
1 Gustaf Lagerbring, Guvernörer och landshövdingar i Göteborgs och Bohus
län, 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
