Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Likhet och jämlikhet. Den sociala typutjämningen. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKHET OCH JÄMLIKHET 93
nuellt arbete. Det kostymsnitt, som lämpar sig för
kontors-pulpeten och boddisken, är numera det allmängiltiga, En
motsvarande förenkling av kvinnornas toaletter låter ännu vänta
på sig. Antingen modet karaktäriseras av för mycket tyg eller
för litet tyg, så äro mönster och påhäng ingalunda avsedda att
falla samman med bekvämlighet för sysslor i ladugård eller kök,
på fabrik eller ens i butik. Men härmed uteslutes icke den
omständigheten, att också denna dräkt förenklats,
demokratiserats, gjorts anpassningsmöjlig för samhällsgrupper med mycket
begränsade pekuniära tillgångar. Så småningom ha onekligen
den yppighet och det överflöd, som förr utmärkte den kvinnliga
utstyrseln, måst avtaga. Till den slutsatsen kommer man lätt
nog. Vi kunna t. ex. ställa våra dagars dyrbaraste
fruntimmers-klädningar i belysning av de svenska överflödsförordningarna
från 1664 och 1668. Dessa voro grymma nog att förbjuda
för adliga eller icke adliga personer det dittills övliga bruket att
till eller på kläder bära guld- och silverduk, gyldene tobin eller atlas,
guld- och silverlitzer, pärlstickat arbete, glasbräm, så ock allehanda
silkessnören och spetsar, Item trådknytning, så ock alla slags sytt,
lagt, knypplat, dyrt broderat eller på varjehanda manér av tråd och
knytning arbetat tyg. Förbudet utsträcktes i allmänhet till »excesser
i linnetyg så hos man- som kvinnfolk». Dock tilläts det ridderskapet
och adeln att bruka, utom åtskillig annan prakt, »knappar av
massivt guld och silver, och på klädningen, evad den vore av kläde,
siden eller ylletyg, nyttja släta band av taft eller atlas», men så att
»ingen finge bäras, på vilken mera band vore än 120 svenska alnar».
— — — Så går ett århundrade. Och i en skrift, som 1774
publicerades här i Sverige, uppgavs, att till en prydlig fruntimmersklädnad
fordrades 118Y2 alnar sidentyg, varav allenast styvkjorteln ökade 16
alnar mer för sin vidd i klädningen1.
Inom de högre samhällsklasserna har det, som sagt, blivit en
gängse sed, att männen när och var som hälst uppträda i
kostymer, vilka passa åtminstone för vissa slag av sysselsättning,
Samtidigt varder det allt vanligare, att kroppsarbetarna på vägar
och i vagnar, även till och ifrån sin dagliga gärning, bära vad de
förr kallade »söndagskläder». Det innesluter ett stort socialt
såväl som hygieniskt framsteg. Visserligen har hos oss ett
sådant dräktskifte ännu icke blivit ett övligt bruk bland arbetarna.
Detta beror på trögheten, måhända också på klimatiska förr
1 Allt citerat efter Hans Järta, »Om medlen till hämmande av yppighet»
(»Valda skrifter», I, 1882).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
