Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Lönekrisen i Sveriges näringsliv. Av Gerard de Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 GERARD DE GEER
än den inhemska lönefrågan, som orsakat det svåra läget. Detta
är dock knappast riktigt. Skillnaden mellan gruvhanteringen och
andra industrier gäller graden men icke arten. Genom
framhållandet av de extrema fallen belysas konsekvenserna skarpast.
Samma öde som för gruvhanteringen ligger hotande nära för vår
järnhantering och stora delar av den mekaniska
verkstadsindustrien. Det bör nämligen påpekas, att samtidigt som den
mellansvenska gruvhanteringen gått så starkt tillbaka, har gruvdriften i
ett annat konkurrerande gruvdistrikt — det nordafrikanska —
ej blott hävdat sin ställning utan även betydligt utökats. Till följd
av en smidigare anpassning har världsmarknadens läge i detta fall
icke förmått stäv jå utvecklingen.
Ett annat exempel, där utvecklingen ännu icke hunnit så långt,
men där tendensen likväl är omisskännlig, finna vi i
skogshanteringen och därpå grundade industrier. En anpassning efter
konjunkturen inom dessa hade givetvis fordrat sänkta
arbetskostnader. I stället finna vi även här en betydande överkompensation.
Sålunda är timlönsindex för sågverk och massafabriker (före den
nyligen beviljade löneförhöjningen) 232 resp. 223 %. Ingen av
dessa industrier, vår exportindustris främsta representanter, kunna
för dagen anses som räntabla. Se vi på råvaran, finnes ännu en
viss marginal, och detta tack vare att det ännu icke lyckats
skogsarbetarna att genomdriva sina löneanspråk. Skog på rot har ännu
i de flesta fall ett värde. Som bekant pågår emellertid ett intensivt
arbete för att pressa upp skogsarbetarnas löner i nivå med
industriarbetarnas. Skulle detta lyckas, då är marginalen borta, då
har växande skog lika litet värde som den obrutna malmen i
våra mellansvenska gruvor. Hur blir det då med värdet av statens
stolta domäner och alla de »bergsäkra» hypotek, vilka
representeras av växande skog?
Det är givet, att ett sådant sakernas tillstånd i längden icke kan
bliva bestående. Fördelningen av produktionsavkastningen kan
icke ske efter människors gottfinnande. Resa vi konstlade hinder
mot den naturliga utvecklingen, äro dessa dömda att krossas.
Förr eller senare finner naturen sitt korrektiv. Innan vi ingå
härpå, skola vi som hastigast belysa ett par faktorer, vilka äro
ägnade att fördröja verkan av naturens återställande krafter.
Som bekant tynges vår industri för närvarande av en betydande
skuldbörda. Ansvaret härför skall i detta sammanhang icke
beröras annat än i förbigående. Även om det i många fall kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
