Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖVERSTATLIG RÄTTSORDNING 13
som vi känna till. Men då möter man det ofrånkomliga faktum,
att alldeles samma och följaktligen lika skröpliga människor
leva på ett helt annat sätt inom staterna, och därmed är talet
om människonaturen som hinder för bättre utomstatliga
förhållanden så tämligen vederlagt; efter alla märken att döma beror
det då på samhällsorganisationen, att de utomstatliga
förhållandena se ut som de göra. Ingen påstår visserligen, att
förhållandena inom de särskilda länderna äro idealiska, och
sannolikt komma de aldrig heller att bli det; men icke desto mindre
bestrider knappast någon, att samhällstillståndet är bättre inom
ett land än mellan länderna. Menar någon motsatsen, blir den
logiska konsekvensen att arbeta för våld mellan individerna på
samma sätt som nu mellan staterna, men vi andra måste med
samma nödvändighet sträva i motsatt riktning. Frågan gäller,
vilka möjligheter en sådan strävan erbjuder.
Som mönster kan man då svårligen finna något lämpligare
och möjligare än just ordningen inom staterna, trots dennas alla
erkända svagheter. För att slita de tvister, som ej kunna
undgås i ett samhälle, har man rättsordningen, och själva dess
tillvaro förhindrar en mängd tvister, genom blotta medvetandet
att de eljest skulle avgöras av domstolarna och i överensstämmelse
med deras utslag av statens exekutiva organ. På så sätt gör sig
rättsordningen gällande långt utanför det område, där den direkt
kommer till användning.
I princip äro förutsättningarna desamma utanför den enskilda
statens område. Oförenliga motsatser föreligga i otaliga fall, och
så länge man saknar organ, som ej blott fastställa deras rätta
behandling utan också tillse att domen exekveras, äro väpnade
konflikter ofrånkomliga som medel att slita tvisten, fndividuell
skuld till krig är det skäligen utsiktslöst att söka under sådana
förhållanden, krigens verkliga orsak är frånvaron av en
utom-statlig rättsordning, som garanterar tvisternas lösning på annan
väg. Närmare besett är en rättsordning t. o. m. ännu
nödvändigare mellan än inom staterna, därför att staterna både äro
mer långlivade än individerna och samtidigt känna sig som
bärare av högre uppgifter än dessa; det är då endast naturligt
och kanske t. o. m. riktigt, att de hålla hårdare på sin verkliga
eller förmenta rätt och sålunda ha svårare att sämjas.
Den utomstatliga rättsordningen förefaller alltså som en
ofrånkomlig förutsättning för att krig skall kunna undgås, och krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
