Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den enskilde och gemenskapen i katolsk och evangelisk kristendom. Av Arvid Runestam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENSKILDE OCH GEMENSKAPEN
I KATOLSK OCH EVANGELISK
KRISTENDOM
AV PROFESSOR ARVID RUNESTAM
Huvuduppgiften för all etik, som icke inskränker sig till en
historisk skildring och psykologisk förklaring av de sedliga
fenomenen utan också avser att framställa, vad ett sedligt liv i
sanning är, kan sägas vara att finna en tillfredsställande
lösning av det problem, som ligger inneslutet i sammanställningen
av de båda begreppen: den enskilde och gemenskapen. Det är
även den kristna etikens uppgift. Vad den på olika vägar och
i olika former syftar till, kan sägas vara överallt detsamma: en
sådan gestaltning av den enskildes och samhällets liv, i vilken
den enskildes värde och gemenskapens kunna på samma gång
tillvaratagas, så att individens tillväxt i liv och kraft icke sker
på gemenskapens bekostnad och gemenskapens förkovran icke
tär på den enskildes liv; ett förhållande mellan individ och
samfund, där den enskilde hämtar näring ur gemenskapens
livskällor och där hans arbete på sin personlighet på samma gång
är en insats i gemenskapslivets tjänst.
I vad mån motsvarar den romerska och den evangeliska
kristendomen och etiken detta ideal?
Det som i den romerska kristendomen främst fångar vår
uppmärksamhet är gemenskapens mäktiga utgestaltning i den
kyrkliga institutionen själv. Vi protestanter äro alltsedan Luthers
dagar vana att se på den med misstänksamhet, såsom en kyrka,
där lagen härskar och tvånget och individens ofrihet. Men vi
kunna inte längre undgå att se, att den också innebär något
annat, något som vi själva i stor utsträckning sakna. Den
auktoritet, som den katolska kyrkan utgör för sina medlemmar, är
icke bara en sedlig auktoritet, som föreskriver lagar och hotar
med straff, utan också och framför allt en religiös auktoritet,
som tillför den enskilde hjälp och kraft och andlig
vederkvickelse. Den katolska kyrkogemenskapen skänker åt individen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
