Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Målet stormakterna mot Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representerat av en kommissarie. Hamnen skulle styras av en
representant för Memels regering, en för Litauens, en för Polens och en
med utslagsröst försedd ordförande, vald av Nationernas förbunds råd
(i praktiken väl en med Polen samverkande fransman eller belgare).
Vid tvister mellan Memels regering och Litauens skulle denne
hamnstyrelseordförande söka medla och parterna för slutligt utslag kunna
vädja till Folkförbundsrådet o. s. v.
Man märker utan svårighet i dessa projekt det polska inflytandet.
Polen lyckades som bekant 15 mars 1923 hos ambassadörskonferensen
utverka erkännande av Zeligowskirovet. I stormaktserkänd
besittning av Vilna med område, Grodno m. m. fick Polen ökat intresse
av Njemen-mynningen som utfartsled, och man gör nog ej ledande
imperialistiska kretsar i Polen någon orätt, om man anser dem
svärma för faktiskt, om också ej formellt herravälde både i hamnen
Memel och i hamnen Danzig. En liten antydan om
framtidsdrömmarna skymtar måhända i det första Memelstatututkastets artikel 47,
där det föreslogs att, om Litauens »politiska status» skulle ändras,
det skulle tillkomma Nationernas förbunds råd att på en stormakts
anmodan »rörande suveräniteten över Memelområdet eller dess regim
vidtaga de åtgärder det anser lämpliga». Litauen protesterade mot
denna föga taktfulla nya påminnelse om sin dödlighet, och den
utgick ur senare konventionsutkast.
De segslitna förhandlingarnas gång kan här ej i detalj följas; det
må vara tillräckligt att omtala de väsentligaste av ännu återstående
meningsskiljaktigheter, när kongressen i augusti tillgrep kravet på
antagande av sitt utkast »utan modifikation eller förbehåll»
Om Memelområdets författning hade i stort sett enighet vunnits.
Det skulle åtnjuta viss legislativ, judiciell, administrativ och finansiell
autonomi, själv sköta sina kommunala, religiösa, sociala, hygieniska
angelägenheter, undervisningsfrågor, fattigvård m. m., bestämma om
lokala järnvägar och landsvägar, upptaga direkta och indirekta skatter
(dock ej tullar eller acciser) o. s. v. Den lokala lagstiftningen
anförtros åt en representantkammare, den verkställande makten åt ett
direktorium, vars president utses av Litauens president och sedan
själv väljer sina (högst 6) kolleger; direktoriet måste äga kammarens
förtroende och avgår, om detta vägras. Moderlandet företrädes av en
guvernör med rätt liten befogenhet. Från kammarens civillagstiftning
undantagas börs-, kredit- och försäkringsfrågor, som avgöras av
litauiska regeringen — enligt konferensförslaget efter föregående
överenskommelse med direktoriet, enligt Kovnoförslaget efter att förut ha
rådfrågat detta. Gräns-, tull- och järnvägspolis stå under litauiska
regeringen, som även kräver direkt myndighet över hamnpolisen,
vilken konferensen däremot vill ställa under direktoriet.
Störst är klyftan mellan de båda förslagen om hamnens
förvaltning. Konferensen vill upprätta en »ekonomisk uppsiktskommitté»,
bestående av 3 ledamöter, en utsedd av Memeldirektoriet, en av
litauiska och en av polska regeringen. Denna skulle övervaka
hamnförvaltningen, avge sina rekommendationer till litauiska regeringen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
