Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Konflikten om »de fria zonerna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 587
förlägga tullgränsen vid den politiska gränsen, såsom fallet är vid andra
delar av dess riksgränser». Till sist sade den sig ej betvivla, att det
provisoriska bibehållandet av 1815 års ordning ej finge vålla
förhalandet av »den av båda regeringarna såsom erforderlig ansedda
nyordningen». I dessa bägjge såsom annex i fredstraktaten inryckta
noter röjer sig sålunda en väsentlig meningsskiljaktighet om den
rättsliga innebörden av kompromissformuleringen i artikel 435, men
från ingendera sidan gjordes något förbehåll mot att nyregleringen
måste och skulle ske genom ömsesidig överenskommelse (dun commun
accord).
Förhandlingarna om en sådan gingo trögt. Ena parten önskade
ju zonernas fullständiga avskaffande, den andra allenast deras
modernisering. Man förhandlade hela året 1920 och våren 1921 utan
resultat. Först i maj 1921 bekvämade sig Schweiz till att förhandla
på grundvalen av zonernas avskaffande, och den 7 aug. 1921 avslöts
en konvention härom, vilken i mars 1922 accepterades av schweiziska
folkrepresentationen. Den ratificerades den 16 februari 1923 av
franska parlamentet i form av en lag, som ställde i utsikt tullgränsens
framflyttande och bestämde om ett rätt frikostigt skadestånd åt de franska
gränskommunerna (enligt Journal des Débats var delta skadestånd
ej minst avsett att utgöra en »valgåva», d. v. s. att stämma
gränsbefolkningen sympatisk till regeringen inför 1924 års franska
parlamentsval). Under tiden hade emellertid i Schweiz i april 1921 —
alltså före konventionens tillkomst — införts en författningsändring,
som gjorde dylika fördrags giltighet beroende, utöver ratificering i
kamrarna, även av utgången av referendum, om ett sådant i laga
ordning beslötes. De schweiziska underhandlarna hade också
uttryckligen meddelat de franska, att ett dylikt referendum i denna fråga
vore att vänta. Det företogs den 18 februari 1923 och utmynnade i
ett förkastande av 1921 års konvention. I de romanska
gränskantonerna nåddes majoritet för ratificering, men det kompakta motståndet
i det tyska Schweiz avgjorde utgången — enligt fransk
pressuppfattning under påverkan av den tysk-schweiziska befolkningens harm
över Ruhrockupationen.
Ett avtal måste emellertid åstadkommas, och å ömse håll sökte
man ett sådant på delvis nya linjer. Från fransk sida föreslogs en
uppdelning av konventionen i flera överenskommelser, dock av
väsentligen oförändrat innehåll. I Schweiz igångsatte handelskammaren
i Geneve genom utsändande av 1100 frågeformulär en grundlig
utredning om zonregimens ekonomiska värde och möjligheten av dess
tidsenliga reformering. Schweiziska regeringen lät i Paris meddela, att
ett på denna nya grundval uppbyggt förslag skulle framläggas i
senare hälften av oktober månad. Franska parlamentets höstsession
stundade emellertid, och »valgåvans» presumtiva emottagare började
bli otåliga. Då övergav franska regeringen plötsligt den vanliga
underhandlingsvägen och tillämpade »en ny diplomati» av mindre
ideellt slag än Wilson på sin tid siat om.
Den 10 oktober publicerades nämligen i Journal officiel ett de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
