Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En biografi över Samuel Ödmann. Av Oscar Wieselgren - Den nya konsten. Av Henrik Cornell - Erik Blomberg: Den nya svenska konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
068 LITTERATUR
Otvivelaktigt finnas i d:r Wijkmarks avhandling en del smärre
luckor och ojämnheter, vilka man gärna skulle sett utfyllda. Så t. ex.
glider det biografiska elementet, vilket i arbetets förra del spelar en
betydande roll, i den senare allt mer och mer i bakgrunden, jå så
mycket till och med att en så viktig detalj som Ödmanns hustrus
död blott omnämnes i en not. Ödmanns eget frånfälle omtalas över
huvud taget icke alls. Man har ett intryck av att författarens
omfattande förarbeten i viss mån varit honom till hinders vid arbetets
slutliga utformning. Materialet tynger ställvis ned framställningen
och skymmer perspektivet, önskvärdt hade varit att få de stora
principfrågorna starkare framhävda och skilda från de mindre
viktiga teologiska och filologiska detaljspörsmålen. Här och var märker
man också en småsak, som antyder att slutredigeringen gått en smula
hastigt; så talas t. ex. påg. 191, not 2, om Geijers Bed med handen
på din plog, då det väl efter allt att döma är Viktor Rydbergs lilla
dikt Hesiodos’ råd som föresvävat författaren. Men dylikt är
obetydligheter vid jämförelse med allt det gedigna och värdefulla som
arbetet innehåller. Utan fråga tillhör Wijkmarks Ödmannsbiografi det
solidaste som vi äga i svensk lärdomshistoria, och sällan har en
doktorsgrad varit mera välförtjänt än den, varmed Lunds universitet
vid sin jubelfest i höstas belönade dess författare.
O. Wieselgren.
DEN NYA KONSTEN
I tider, då konsten så starkt söker sig nya vägar, som den giort
under de senaste tjugo åren, råkar den lätt i konflikt med publiken.
Överdrifter av olika slag skärpa också motsatserna, ända till dess att
en utjämning sker åt ömse sidor: konsten befriar sig från de mest
extrema tendenserna, under det att publiken å andra sidan vinnes
för det väsentliga i dess nyskapande. Vid sådana tillfällen är
kritikerns värv mera tacknämligt än någonsin. Närmandet av konsten
och publiken till varandra blir en uppgift, som från ömse håll mötes
med sympati.
Därför är Erik Blombergs lilla bok Den Nya Svenska Konsten
(Stockholm P. A. Norstedt & Söner 1923. VI+ 62 sid. Kr. 3:25) en bok
tillkommen vid den rätta tidpunkten. Visserligen ha många av den nya
konstens män redan för länge sedan tillkämpat sig en aktad och
betydande ställning, men denna konst kan dock ej sägas ha slagit igenom
i det allmänna svenska medvetandet så som en äldre generations
måleri hade gjort det. Till förverkligandet av ett sådant mål lämnar
Blomberg i sin bok trots dess ringa omfång ett mycket betydande
bidrag. Men man kan nog utan att misstaga sig allt för mycket
profetera, att när vi kommit så långt, då har också det nya måleriet
utvecklat sig ännu längre på den väg av lugn och måtta, som vi
redan nu skönja.
Som en genomgående tendens kan det sägas, att författaren söker
ställa den moderna konsten i närmaste beroende av hela tidsutveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
