Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Wilson på Pariskonferensen. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5IU VERNER SÖDERBERG
många fall även Iran engelskt och franskt håll. Baker hade
jultiden 1920 sökt förmå Wilson att själv nedskriva sina
konferensminnen. Därtill hade den sjuke presidenten ej krafter
nog, men han ställde hela sitt från Paris hemförda och sedan
dess mestadels orörda material till Bakers förfogande. Han
biträdde vidare kompilatorn bl. a. genom att för honom tolka
sina stenografiska koncept och randanteckningar, förmodligen
även genom att lämna muntliga meddelanden. Dessutom har
Baker genomgått flera amerikanska delegationsmedlemmars
dagboksanteckningar, och hans arbete — ehuru skrivet av en
utanför själva förhandlingarna stående — kan dock sägas vara byggt
på intimare och mera omfattande källmaterial än övriga hittills
tillgängliga skildringar från konferensen. Hela tredje volymen
upptages av en värdefull dokumentsamling, som ger ytterst
intressanta smakbitar ur det väldiga aktmaterialet och
framkallar önskan efter mera, i all synnerhet efter ett fullständigt
publicerande av sir Maurice Hankeys till 1,800 maskinskrivna
foliosidor uppgående protokoll från konferensens allra heligaste,
sammanträdena i »De fyras råd», (ett av dessa protokoll
meddelas in extenso).
Ray Stannard Baker var under konferensen och är alltjämt
en hänförd beundrare av president Wilson och dennes
folkför-bundsplan. Hans arbete har därför ej kunnat undgå att ibland
ge intryck av rent okritisk apologetik. Det är i detta avseende
raka motsatsen till Lansings ,genomgående buttra och
felfinnande framställning av presidentens göranden och låtanden
under fredsförhandlingarna. Denna konträra motsats i tendens
gör, att de båda arbetena i hög grad komplettera varandra.
Lansings kärva kritik av Wilsons person och handlingssätt
inger en uppmärksam läsare av bägge arbetena hälsosam skepsis
mot många av Bakers panegyriska eller åtminstone
apologe-tiska omdömen, och å andra sidan klargöra de många nya fakta,
som Baker kan meddela, den oerhörda vidden av de
svårigheter, mot vilka Wilson hade att kämpa, och ställa honom
därmed oftast i långt ljusare dager än han framträder i Lansings
av personlig antipati och ingrodd misstänksam bitterhet över
hövan färgade framställning.
Woodrow Wilson har fått hårt lida för de måttlöst
högspända Messiasförhoppningar han vid tiden för
fredsförhandlingarnas början var föremål för i alla länder och till dryg del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
