Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Teknik och försvarsorganisation. Av J. Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 J. ÅKERMAN
svarets grundande på en massanvändning av artilleri. För den
som på ort och ställe studerat delar av Vogeser- och
Karpater-fronterna står detta utan vidare klart. Största delen av vår
terräng är nu en gång i eminent grad en infanteriterräng och
därtill en terräng, som ofta kräver mycket och gott infanteri,
men som också rätt använd bjuder stora möjligheter gent emot
den vid denna terräng ovane. Och, vare det sagt i detta
sammanhang, vår terräng fordrar också på grund av sin
svåröver-siktlighet jämförelsevis mycket kavalleri, om vi skola trygga oss
mot överraskningar.
Beträffande slutligen luftvapnet måste man nästan instämma
med kapten Reuterswärd, att »det nya införts i armén i
homöopatiska doser». Även om man ej vill ansluta sig till det
bekanta uttalandet av den förre chefen för franska luftvapnet,
general Hirschauer: »Si vis pacem, para coelum», så måste man
dock bestämt hävda, att vad revisionen här bjuder är alldeles
otillräckligt. Man behöver icke bortse från de betydande
inskränkningar i användbarhet både som spanings- och som
stridsmedel, vilka luftvapnet ännu så länge torde lida av här i Norden,
för att instämma i, att en organisation av 21 officerare, 13
underofficerare samt 69 fast anställda underbefäl är en löjligt liten
flygorganisation för en här, som har att försvara eit så
långsträckt land som Sverige. Här måste en avsevärd ökning ske,
om ej krigsledningen redan från krigets första dag skall nödgas
kämpa icke endast mot fienden utan även mot de hemmavarandes
panikstämning på grund av luftangrepp.
Hur kapten Reuterswärd tänkt sig handhavandet av de nya
maskinerna, får man icke veta mycket om. Söker man bakom
de dimbildande antydningarna efter en försvarbar ställning i
sådana för en härordnings byggnad och kostnad grundläggande
frågor som utbildningstid för värnpliktiga samt antal och
rekrytering av underbefäl m. m., finner man nästan endast
antydningar och lösa hugskott. Utbildningstiden skall förkortas, men
huru mycket? Underbefälsfrågan måste lösas, men huru?
Förkortas utbildningstiden för de värnpliktiga, lära väl dessa
knappast kunna få någon annan roll vid »maskinerna» än vid
flottan, nämligen såsom akterhandsfolk. Och detta blir nog
fallet, även om man från det nuvarande utbildningsprogrammet
utesluter ett och annat, som är nyttigt och önskvärt, men icke
oundgängligen nödvändigt — något som även med revisionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
