Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 3. 10. 1923 - Den tyska fascismen - Janina, Korfu och Genève
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 435
till den franske gesandtens i Munchen, Monsieur Dards, ogemena
tillfredsställelse samman med Seipel åtminstone låtsas mera intressera
sig för en katolsk Donau-federation i Rehnförbundsanda än för Hitlers
stortyska revanschplaner.
För ögonblicket härskar emellertid »generalstatskommissarie» v.
Kahr i Bayern. Han är monarkist och Rupprecht nära förbunden.
Men han står samtidigt på god fot med Hitler, som i verkligheten
säges vara »den starke mannen». Om han också kominer att bliva
det för Tyskland, återstår att se. Misslyckas han, har världen fått
en begåvad demagog mindre — lyckas han, kommer snart Tyskland
att vimla av hans anhängare, liksom det på sin tid blev så gott om
»novembersocialister». Många »röda» i Tyskland torde nämligen vid
det här laget vara av det slag, som nu i Ryssland kallas »rädisor»:
röda utanpå, men vita inuti. Men statsman blir Hitler icke, förrän
han räddat sitt utarmade och avväpnade fosterland från dess inre
och yttre förfall. På den långa vägen till detta mål kan Hitler hinna
att mista makten, om han någonsin når den, och Ludendorff att på
nytt förlora sitt fältherrerykte, därest han finge tillfälle att än gång
föra Tysklands ungdom mot Fochs arméer.
Den 27 augusti detta år mördades på vägen mellan
Janina och Santi Quaranta under färd till den
grekiska gränsposten Kakadia vid grekisk-albanska gränsen, alltså på
grekiskt område, italienske generalen Tellini, hans adjutant, löjtnant
Bonaccini, fältläkaren Gorti, deras italienske chaufför och en
medföljande albansk tolk. De tre förstnämnda utgjorde den italienska
delegationen i en av ambassadörskonferensen tillsatt internationell
kommission för fastställande i detalj av Albaniens gränser mot
Grekland och Serbien. Jämnt en månad senare, den 27 september, utrymde
Italien efter erhållet skadestånd den sedan den 31 augusti av italienska
trupper ockuperade grekiska ön Korfu. De händelser, som ligga mellan
dessa bägge data, äro minnesvärda framför allt därför, att de ställt i
sällsport bjärt belysning dels vad en stormakt kan tillåta sig mot en
mindre stat och dels det nuvarande Nationernas förbunds fullständiga
vanmakt, när det gäller att inför övergrepp, begångna av en stormakt
mot en mindre stat, tillämpa förbundspaktens bestämmelser.
Något krig i vanlig bemärkelse mellan Italien och Grekland var
under den kritiska månaden knappast att befara, då ju Italiens
militära maktmedel voro överväldigande gentemot Greklands, men väl
hotades för ett ögonblick Nationernas Förbunds själva existens, och
det räddade livet endast genom att lämna i sticket ännu en dryg del
av sin redan genom Vilnaepisoden hårt medtagna politiska prestige.
För Europas smärre stater har sättet för avvecklingen av de
konflikter, till vilka mordet i skogen vid Kakadia gav anledning, givit
ett särdeles klart och tydligt besked om det nuvarande
Folkförbundets oförmåga att skydda dem mot stormaktsövergrepp såväl av
diplomatisk och militär art som i form av godtycklig tolkning av
gällande fördrag och ingångna avtal. Man träffar ej sakens kärna, när
Janina, Korfu
oeh Geneve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
