Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 3. 10. 1923 - Den tyska fascismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 DAGENS FRÅGOR
att, förutom av inbördeskrigets vanliga ohyggliga blodbastu, åtföljas
av judeprogromer och preskriptioner i Sullas stil. Det är möjligt
att då presidenten Ebert skulle få någon genklang för den
vädjan till »världens samvete», som varit novemberrepublikens enda
utrikespolitiska recept och som nu senast Stresemann använde i
samband med Ruhrkapitulationen. Men »världssamvetet» komme då
som vanligt för sent.
Den tyska nationalismen tyckes nämligen för närvarande besatt av
en sådan dervischartad desperation, att den endast tävlar med och
kan förklaras genom Tysklands förtvivlade läge. Dess centrum
befinner sig i Bayern, dit Ludendorff flyttat och dit även
kommendörkapten Ehrhardt rymt från sitt fängelse i Leipzig. Fastän
riksregeringen satt ett högt pris på dennes huvud, hindrade det emellertid
icke, att Ehrhardt tillsammans med Ludendorff och amiral Scheer
den 2 september var närvarande vid en parad av 150,000
välbeväp-nade nationalister i Nurnberg. Detta ger en blixtbelysning av läget.
Eljest är detta tämligen oklart, vad Bayern beträffar. Berlin
dominerar nyhetsförmedlingen, och Wolffs telegrambyrå ser naturligtvis på
läget så. som den officiella regeringsoptimismen vill det.
Efter allt att döma synes den bayerska oppositionen mot Berlin
gå fram längs tvenne linjer. Den ena, den »blåvita», följer den
bayerska separatismens gamla strömfåra och utgör det s. k. bayerska
folkpartiet, som är en sammanslagning av katoliker och
bondeför-bundare under ledning av ärkebiskopen i Munchen, kardinal
Faul-haber, och den gamle agrarhövdingen dr Georg Heim i Regensburg.
Denna riktning underhåller de bästa förbindelser med de
kristligt-sociala i Österrike, som nu regeras av den katolske prelaten Seipel.
Den andra riktningen, de »svart-vit-röda», utgör de egentliga fascistiska
»Hakekreuzler». De hava organiserats och stå under ledning av
Adolf Hitler. Denne är för närvarande den mest omtalade mannen
i Tyskland, och hans bana påminner i mångt och mycket om
Mussolinis. Till födseln tysk-österrikare, blev han som ung arbetare
socialdemokrat och tjänade under kriget som simpel soldat men med stor
utmärkelse och med åtskilliga blessyrer såsom frivillig i bayerska
armén. Efter nederlaget bosatte han sig i Munchen och grundade
där med en handfull anhängare den »national-socialistiska» rörelsen,
som till en början förde en tämligen undanskymd och förhånad
tillvaro, men efter fascismens seger i Italien och Tysklands allt
hopplösare läge vuxit ut till en verklig makt. De flesta medlemmarna i
hans kamporganisationer: »Reichsflagge», »Oberland» och allt vad de
heta, lära vara unga industriarbetare. Till denna rörelse hava nu
Ludendorff, amiral Scheer m. fl. kända tyska militärer från
världskriget anslutit sig. I Österrike, Tyrolen samt i Böhmen hava liknande
organisationer bildats, och med dem står Hitler i organiserad
förbindelse. Hans mål äro stortyska och åsyfta ett fascistiskt Tyskland, som
först efter »inre rensning och rening» kan och skall upptaga kampen
mot Frankrike. Hitlers dagsprogram är icke monarkistiskt. Kronprins
Rupprecht och Wittelsbacharna hylla sig i stället till de blå vita, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
