Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Uttrycksbehov och språkriktighet. Av Rolf Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTRYCKSBEHOV OCH SPRÅKRIKTIGHET 405
lande eller skrivande är att göra sig förstådd av sin publik.
Och Noreen tager framför allt hänsyn till språkets bruk som
meddelelsemedel för tankar; de emotionella faktorerna i
språklivet skänker han relativt liten uppmärksamhet. Men om den
språkproducerande individen beaktar mottagarens förmåga att
uppfatta det meddelade, har han också rätt att därjämte tänka
på sin egen bekvämlighet. »Bäst är vad som kan av den
förevarande publiken exaktast och snabbast uppfattas och av
föredraganden lättast produceras», så formulerar Noreen själv sin
grunduppfattning.
Också denna åskådning bär en omisskännlig tidsprägel.
Språket betraktas rent förnuftsmässigt (Noreen kallar själv sin
ståndpunkt för den »rationella») såsom ett nyttigt redskap för våra
tankar, vilket bör göras så effektivt och bekvämt som möjligt
för så många som möjligt. Detta är ju ingenting annat än en
tillämpning av utilitarismens tes om ett maximum av väl för
det största möjliga antalet.
I huvudsak samma språkriktighetsuppfattning företrädes av
Gustaf Cederschiöld (Om svenskan som skriftspråk 1897, 4:de
uppl. 1916, m. fl. skrifter). Men det intressanta är, att han
genom sina egna banbrytande forskningar över stilarterna i
svenskan har bidragit till att framkalla vissa reservationer gentemot
Noreens ståndpunkt. Och i fråga om dessa reservationer finna
vi åter, att en allmän tidsriktning påverkat det språkliga
betraktelsesättet.
Med nittiotalets estetiska och individualistiska uppblomstring
kommer deri gamla romantikens praktiska krav på individuell
frihet åter till heders, nu teoretiskt understött av fördjupad
insikt i språklivets psykologi. På svenskt område är det framför
allt Ruben Berg (Moderna kraf på språkriktighet, tidskriften
Verdandi 1902) och Olof Östergren (Stilistisk språkvetenskap
1908), som opponerat sig emot Noreen. Känslans uttryck i
språket är minst lika viktigt som tankens; därför är det orätt att
(som Noreen gör det) definiera språket såsom ett
meddelelsemedel för tankar. Och känslan kan söka sig utlopp i språket
utan någon avsikt till meddelelse; därför är det riktigast att med
en mera omfattande term kalla språket för ett uttrycksmedel.
Det emotionella uttrycksbehovet fordrar ett stort mått av
individuell frihet; därför kan språket icke regelbindas
förnuftsmässigt. Allra minst bör man låta den konventionella vardags- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
