Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28. 7. 1923 - En fallen diktator - En italiensk statsmannaveteran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 367
följd att regeringens majoritet i sobranjen blev osäker och föranledde
beslut om nya val. Oppositionen sökte i mars förmå konung Boris
att överge sin eftergivenhet mot Stambuliski och med hänsyn till de
förvirrade inrepolitiska förhållandena bilda en expeditionsministär.
Stambuliski segrade emellertid för tillfället, ehuru det blev en Pyrrhus-
seger. Valen i april utföllo så, att Stambuliski lyckades vika
205 av de 246 platserna i sobranjen för sina anhängare. Denna
med olika valterroristiska medel vunna framgång blev den närmaste
anledningen till det lyckade försöket att avskudda ett tyranni, som
blivit allt olidligare.
En italiensk stats- Det nya Italien är Cavours skapelse liksom det
mannaveteran. enade Tyskland var Bismarcks, men efter Cavours
död har nog ingen statsman i Italiens politiska liv spelat en så in-
gripande roll som Giovanni Giolitti. Född 1842, lyssnade han som
yngling till Cavours tal i konungariket Sardiniens parlament, och det
var så sent som 1921 han för sista gången lämnade konseljpresidiet
— för övrigt ej ens då det politiska livet, ty än i dag är han en
politisk faktor att räkna med i Mussolinis Italien, troligen den ende
av dess parlamentariker, som förmår inge den självtillräcklige fascist-
diktatorn en viss respekt. Då han 1882 första gången tog plats i
deputeradekammaren, var han redan en mogen man med en fram-
gångsrik ämbetsmannabana bakom sig, och under de 41 år han till-
hört kretsen av onerovoli har han ständigt stått i deras främsta led
och småningom förvärvat det av kritik och beundran i förening präg-
lade smek- eller vedernamnet il vecchio volpe, den gamla räven. Entu-
siasmerande för lättantändliga sydlänningar har han nog aldrig varit,
men hans insatser i italienskt statsliv äro av förblivande betydelse,
och hans kyligt nyktra politiska räknekonst har utgjort ett välbe-
hövligt korrektiv mot mera bländande politiska förgrundsfigurers extra-
vaganser. Giovanni Giolitti har genom ont rykte och gott rykte tjä-
nat sitt land med många politiska insatser av varaktigt värde, och
om han om sin person kanske kunde liksom Louis De Geer använda
den självkritiska karaktäristiken »tilltäppt ovantill», så har dock hans
statskloka erfarenhet hört till Italiens säkraste politiska tillgångar och
visat sig kunna utfinna acceptabla lösningar av månget problem, med
vilket uppburnare vältalighetsmästare och till en tid medryckande
demagoger mödat sig förgäves.
Mussolinis Italien företer ännu många oskrivna blad med svår-
beräkneliga framtidsmöjligheter, men Italiens utveckling under Gio-
littis långa politiska bana låter sig redan nu ganska väl överblic-
ka, och en god vägledning vid studiet därav står till buds i den
åldrige statsmannens i julas utgivna och nu även i en fransk upp-
laga tillgängliga memoarer, i mer än ett avseende för italiensk publik
ett motstycke till vad Louis De Geers Minnen varit och äro för
den samtidshistoriskt intresserade svenska allmänheten.
Giovanni Giolitti är piemontesare, ämbetsmannason och stammar
på fädernet från en härdig och självständig bondesläkt i en av Västal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
