Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28. 7. 1923 - Vågmästaren blev vattuman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vågmästaren blev
vattuman.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 28 7. 1923.
»Äntligen har något inträffat» — utropade
redaktör von Zweigbergk som festtalare vid den
beryktade »genombrotts»banketten på Grand Hotel hösten 1911 med
anledning av Staaffs andra ministärbildning. Detta stora ögonblick i
nationens liv var länge väntat. Det måste komma enligt »utvecklingens»
lag, såsom uppenbarat blivit i Verdandis darwinistiska småskrifter.
Var fritänkarnes trosvisshet på denna punkt dogmatiskt stark, var
deras personliga otålighet icke mindre. Under åren 1906—1911 rörde
sig svensk politik uteslutande om vänsterns kamp mot hr Lindmans
»Estrupiat».
Nu, tolv år senare, är det liberala partiets sprängning ett fullbordat
faktum. På nytt har något »inträffat», vilket denna gång var lika säkert
förutsett som 1911 års triumf. Dödskampen har varit så långvarig, att
man torde kunna säga, att den slutliga kollapsen för de flesta
partimedlemmarna kommit som befriaren från en ohållbar position.
Den gamla Frisinnade Landsföreningens frånfälle är ingen
tillfällighet, som framkallats av politisk otur eller personliga rivaliteter,
vilka dödsorsaker eljest icke äro sällsynta inom det irrationella
samhällslivet. Det har samma naturliga anledning som
ålderdoms-avtyningen för människan. Partiet har fyllt sin uppgift som
demokratiens banbrytare inom vår politiska värld och nått sitt mål: den
allmänna och lika rösträttens genomförande vid val till alla
representativa församlingar. Efter 1918 års fredliga
författningsrevolution förverkligades de frisinnades program t. o. m. över hövan, och
därmed var deras roll som samlad borgerlig vänster för alltid
utspelad.
»Höger» och »vänster» voro överallt i Europa
författningsstridernas klassiska protagonister. Hr Staaff gav 1906 parollen: folkmakt
eller herremakt skall råda i Sveriges land, och därvid kunde han
räkna på en mäktig samling med socialdemokratien som pålitlig
flygelman åt ena hållet och med ett inflytelserikt anhang långt in i det
storborgerliga lägret. Dess borgerliga del i riksdagen förenades
år 1900 av Sixten von Friesen till Liberala Samlingspartiet, som
ett par år senare fick sin partimaskin i Frisinnade
Landsföreningen. Bygger socialdemokratien som parti på
fackföreningsrörelsen som indelningsverk, så utgjorde nykterhetsorganisationerna
Lands-föreningens fundament. Partiets heterogena sammansättning ur
bildnings- och klassynpunkt var från början uppenbar. Frireligiösa och
förbudsvänner gingo samman med stadsradikalismens förgrundsfigu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
