Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 6. 6. 1923 - Den nya skogsvårdslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 285
att avgöra, huruvida straffpåföljd bör inträda vid felaktighet i
skogsskötseln eller först vid trots mot meddelade föreskrifter i varje
särskilt fall; att riksdagen i detta avseende stannat för det senare
alternativet, är otvivelaktigt att betrakta som en vinning.
Återstår så den avgörande punkten i hela lagstiftningen: att fastslå
den ålder, intill vilken skogen skall åtnjuta det speciella
ungskogsskyddet. Här har troheten mot lagens syfte ställts på hårda prov.
Regeringen hade till slut stannat vid en rent biologisk faktor, skogens
förmåga av självföryngring. Riksdagen däremot har nöjt sig med att
helt allmänt skydda den »yngre skogen», i förvissning att praxis skall
ge termen en bestämd, efter varje orts förhållanden avpassad
innebörd. Avsikten är i båda fallen otvivelaktigt enahanda, att förhindra,
att »utvecklingsbara bestånd, som genom en rätt vård och
behandling skulle nå avsevärt värdefullare dimensioner, icke i förtid finge
huggas ned för att lämna ett jämförelsevis lågt realisationsvärde»
(utskottets betänkande N:o 1). Departementschefen har emellertid funnit
det tryggare att räkna kottar än att spekulera: »För min del tror jag
de ekonomiska synpunkterna icke vara möjliga att genomföra. De
kunna aldrig bliva nog objektiva för att utgöra grundval för en lag.
Förutom den subjektivitet, som alltid i och för sig måste vidlåda en
ekonomisk åskådning, tillkommer det, att i ekonomiska förhållanden
faktorer spela in, som icke låta på förhand bedöma sig med samma
säkerhet eller sannolikhetsgrad som skogens mera orubbade biologiska
utveckling. Om en skog nått exempelvis 60 års ålder, vem kan då
säga, huruvida det är ekonomiskt fördelaktigast, även med hänsyn
till framtiden, att omedelbart avverka den och sörja för återväxt eller
att låta den stå 10—20 år till? Konjunkturerna kunna under dessa år
ändra sig åt vilketdera hållet som helst.»
Måhända kan man vara ense med departementschefen både om
vanskligheten av mänskliga beräkningar i allmänhet och de
lagstiftandes i synnerhet, när det gäller ekonomiska ting, och ändock komma
till en ganska olika slutsats. Om lagstiftaren — helt visst på
fullgoda skäl — i en ekonomisk fråga måste frånsäga sig insikt i en
tilltänkt åtgärds ekonomiska innebörd, förefaller det, som om slutsatsen
borde bli att söka undfly förmynderskapets vanskligheter, så vitt detta
är möjligt. Skogsvårdslagstiftning för vanlig skogsmark synes vara
nödvändig därför, att skogskapitalets realisationsvärde i vissa
ögonblick gör det till en god affär att bortse från särskilt smärre
fastigheters värdeminskning vid skövling hellre än att ikläda sig en aldrig
så berättigad kapitalinvestering, vars resultat man icke har råd eller
lust att invänta på grund av den långa tidsfristen till nästa skörd.
Kravet på att skogsmark skall användas til] skogsbörd öppnar väl en
dörr för det slöseri, som härflyter ur vår förkärlek för den tekniska
fulländningen i alla dess former. Men det är dock ett ingripande av
vida klarare och mera begränsade konsekvenser än lagstiftningens
spekulationer i den ekonomiskt rätta avverkningsåldern (utskottet)
eller underkännandet av de ekonomiska synpunkternas rätt att göra
sig hörda, när det gäller frågan om denna rätta avverkningsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
