Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Norrlands kolonisation. Av C. L:son Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 G. LrSON BEHM
ej hålla måtten. För en ej i alla stycken fullrustad individ
måste äganderätten med dess antingen — eller innebära en sporre
till ansträngning att hålla sig uppe, som ej finnes i
tillnärmelsevis samma grad i ett arrendeförhållande, där man mången gång
måste överse med uraktlåtenheter i stället för att låta dem leda
till avtalets upphörande. Gent emot detta resonemang kan
framhållas, att arrendatorn har rättighet att inlösa kolonatet och
sålunda avskudda sig arrendeförhållandet, så snart han fullgjort de
bestämda odlings- och nybyggnadsvillkoren. Därmed är dock
föga vunnet, ty just dessa nybyggnadsvillkor, reglerade av
staten, där viss schablonmässighet ej kan undvikas, medföra att
arrendatorn tvingas att efter en given norm fastlåsa ett
avsevärt kapital och därmed att åsamka sig en skuld, som mången
dugande kolonist, utan att slutmålet förfelas, skulle kunna
undvika, om han finge rå sig själv, och för vilken därför
arrendeförhållandet är tryckande och ekonomiskt ofördelaktigt. Då
äganderätten är slutmålet, ligger ingen principiell skillnad i om
upplåtelsen sker från Kronan eller från enskild mark. Den
formalism, som är rådande — kanske ofrånkomligt — inom
statsdriften, bör upphöra i samma ögonblick upplåtelsen sker
till den enskilde. Orn äganderätten bekräftas redan vid
upplåtelsen, låt vara med villkor om bosättning på kolonatet inom
kort frist, är kolonisten hänvisad uteslutande till sin egen
förmåga att reda sig. Urvalet sker här automatiskt, om kolonisten
brister i fullgörandet av avbetalningarna på den blygsamma
köpesumman. Det är uppenbart, att staten genom att upplåta endast
med äganderätt kommer ifrån en omfattande och med åren allt
mer tungrodd apparat för kontroll och bokföring m. m. vis å vis
arrendekolonaten.
Om försökstiden medelst arrende frångås, bortfaller
möjligheten för staten att medelst egen byggnadsverksamhet befordra
kolonisationen, ty statsbyggen på annans mark är en
oformlighet. Innebär då detta någon som helst olägenhet? Tiden för
byggnadsverksamheten bleve visserligen utsträckt över en längre
följd av år, men detta medför, som redan påpekats, för kolonisten
själv ett säkert medel att lätta en eljest ofrånkomlig
ekonomisk börda. Byggnadskapitalet på dessa små brukningsdelar är
under alla förhållanden i jämförelse med markvärdet och
markens avkastning betydande. Systemet med statsbygge ger
visserligen den stora förmånen, att kolonisten redan från början kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
