Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 RAFAEL ERICH
ringar, vilka kunnat äga bestånd i åtskilliga månader, t. o. m.
över ett år, huvudsakligen just tack vare den omständigheten,
att de varit cenlerregeringar, mot vilka höger och vänster haft
ytterst svårt att förena sig, och icke heller velat förena sig till
gemensam aktion. Bristen på beröringspunkter och
intressegemenskap har hitintills avhållit särskilt högerpartierna från
att ens tillfälligtvis söka bundsförvanter inom vänstern.
Vilken utomordentlig fördel detta läge inneburit för
socialdemokraterna, av vilkas f. ö. ganska villkorliga stöd regeringarna
i fråga främst varit beroende, är utan vidare klart. Det
gynnsamma läget har i själva verket av dem rikligt utnyttjats, dock
sålunda att de, av välförstådda taktiska och partipolitiska skäl,
icke sparat på skarp kritik, ej heller tvekat att hjärtlöst rösta
för misstroendevotum åt en regering, som de sist och slutligen
dock icke velat störta — därest det på förhand varit klart, att
densamma komme att understödas av högerpartierna. Sådana fall
ha inträffat särskilt då det varit fråga om skyddskårerna och
militärbudgeten, inskridande mot kommunistiska förehavanden
o. a. d. Främst har det emellertid för socialisterna gällt att
förhindra tillkomsten av borgerlig koalition, och då har givetvis ett
och annat dagtingande med partiprogrammet icke kunnat anses
vara av ondo.
Det finska högerpartiet, det s. k. samlingspartiet, har
konsekvent avhållit sig från att framkalla eller utan tvingande skäl
bidraga till regeringskriser. Denna ståndpunkt har dikterats
dels av motvilja mot allt parlamentariskt okynne, dels av
medvetandet därom, att det i en given situation icke funnits
håll-barare, mera organiska och reella förutsättningar för ett
regerings-bildande på annan grund. Så snart sådana i nödig mån förelegat,
har partiet icke velat av »taktiska» skäl undandraga sig
samarbete med andra.
Inom svenska folkpartiet har utvecklingen efter 1919 allt
tydligare gått i den riktning, att partiet i stort sett frikallat sig från
allt s. a. s. både aktuellt och potentiellt regeringsansvar. Härvid
ha de speciella svenskhetskraven alltid kunnat åberopas.
Visserligen gives det inom partiet, icke minst inom affärsvärlden och
storfinansen, mycket betydande personligheter, som icke
godkänna dessa riktlinjer, men dessa riktlinjer ha dock varit
utslagsgivande. Med hänsyn till partiförhållandena i landet väga den
svenska gruppens röster tungt i vågskålen, och gruppen har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
