Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR FINLANDS POLITISKA LIV 235
att förgäta bl. a. det faktum, att ett skickligt utnyttjande av
tekniska möjligheter i avsevärd grad kan ersätta den numerära
underlägsenheten och i någon mån även den ekonomiska
svagheten. Även de relativa svårigheterna att underkuva ett mindre
folk och hålla det underkuvat kan avhålla en mäktigare granne
från ett krigiskt företag, som måhända i och för sig framstår
såsom tvivels utan genomförbart, för att här icke tala om de
möjligheter en skicklig utrikespolitik kan skapa.
Någon försvarsnihilism i egentlig mening kan lyckligtvis icke
läggas den finländska socialdemokratin till last, men säkert är att
dess program varken i fråga om försvaret eller utrikespolitiken
— i dessa avseenden ännu långt ifrån klart och utformat —
ens närmelsevis motsvarar landets verkliga behov. Då härtill
kommer, att partiet saknar full förståelse för landets ekonomiska
oberoende gentemot Ryssland, så framstår det såsom en viktig
uppgift för de borgerliga partierna, så vitt i sär deras åsikter
i vissa hithörande frågor än kunna gå, att söka fullfölja
gemensamma riktlinjer, vilka emellertid näppeligen kunna erhålla nödig
fasthet, så länge »orienteringsproblemet» alltjämt står öppet.
Den finländska parlamentarismen, grundlagfäst år 1917, medan
1772 års regeringsform ännu var gällande,1 med noggrann
till-lämpning av berömd fransk förebild men ulan verklig
prövning av dess ändamålsenlighet, denna parlamentarism, prydlig
och tadellöst modern på papperet, men rätt otymplig och icke
så litet snedvriden i tillämpningen, skulle kräva sitt särskilda
kapitel. De borgerliga partierna, vart för sig relativt fåtaligt i
förhållande till vänstern och t. o. m. i förhållande till det
socialdemokratiska partiet allena, och inbördes söndrade genom dels
verkliga, dels konstgjorda motsättningar, hava efter det 1919 års
regeringsform antogs, blott en gång kunnat förmå sig att med
förenade krafter bilda regering, ehuruväl svenska
riksdagsgruppen även då både i ord och handling ådagalade ganska ringa
benägenhet att gälla såsom regeringsparti. For övrigt har det,
om man bortser från en kortvarig expeditionsregering, varit centern,
d. v. s. det fåtaliga framstegspartiet och bondeförbundet (agrarerna),
senast i främsta rummet det sistnämnda, som fått rida för
rust-hållet. Det har alltså för det mesta varit rena minoritetsrege-
1 Jfr R. Erich. Finsk parlamentarism (Det nya Sverige 1917).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
