Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Det nya Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 DAGENS FRÅGOR
olika löneklasser. Arbetare, vilkas arbete kräver särskilda kunskaper
eller särskilda förberedelser, ha rätt till en högre avlöning. Den
kommunistiska idén är fjärran från sin praktiska utformning.
Exportföreningens bok ger i fråga om olika industrigrenar en
nedslående framställning av den tidigare bolsjevikregimens verkningar.
Överallt en ohygglig nedgång i produktion i jämförelse med även den
svåraste krigstidens. För naftaindustrien synas bolsjevikregeringens
upprepade ingripanden ha haft synnerligen menliga följder. Alla på
enskild väg giorda försök att höja produktionen blevo resultatlösa genom
en planlös och hänsynslös nationaliseringspolitik, som i grund förstört
möjligheterna för produktionsökning under de närmaste åren.
Järnvägarna ha fått förfalla. Bristen på syllar är oroväckande och, där sådana
finnas, äro de mångenstädes så murkna, att tyngre lokomotiv ej kunna
framföras över dem. Med lokomotiv var det ännu i jan. 1923 så uselt
ställt, att endast 38 % av hela parken voro brukbara. Järnvägarnas
transportförmåga uppskattas ännu endast till 1/^ av kapaciteten före kriget.
Ännu sämre ställer sig jämförelsen, om man tar med transporterna
även på vattenvägarna. Den sammanlagda godskvantiteten, som 1913
uppgick till 2,802 mill. pud, var 1922 endast omkr. 650 mill.
Att en förbättring i förhållandena på den allra senaste tiden börjat
skönjas, framgår av en del anförda siffror, men det är självklart, att
det utomordentligt djupa förfall, som varit rådande, fordrar
utomordentligt kraftiga botemedel. Man tycker, att det skulle krävas något större
uppoffringar även från de ryska bolsjevikledarnas egen sida för att få
fram en lösning. Den flödande strömmen av röda rubler i länder
utom Ryssland kunde kanske användas bättre på närmare håll. Att
det icke saknas pengar, därom vittna ett par kapitel i Herriots bok,
som förtjäna en erinran till komplettering av den givna bilden.
Herriot har såsom gammal radikal och republikan naturligtvis
ingenting emot att den gamla tsarregimen fått stryka på foten, men
han ser nu, att åtskilliga av dennas utmärkande kännetecken
uppträda på nytt i bolsjevismens tecken. Samtidigt med det ekonomiska
livets pånyttfödelse skönjer han ett vaknande nationellt liv.
Patriotismen hos bolsjevikledarna framhåller han flerstädes, och i dess spår
går en fosterländsk rörelse genom massorna, som åsyftar ett nytt,
mäktigt Ryssland. En ny politisk expansionspolitik är redan i full
utveckling. För ögonblicket är denna riktad österut, sedan
gränsstaterna i väster visat sig i stånd att erbjuda ett jämförelsevis
kraftigt motstånd. Hela det gamla ryska området i Asien är åter i
ryska händer. Det behärskas icke som förr av de tsaristiska
kosackernas nagajkor. På mer eller mindre fri väg valda
folkrepresentationer ha den formella bestämmanderätten, men allt vad som
göres kontrolleras från Moskva, och ytterst beror de självstyrda
områdenas öde av den centrala bolsjevikmyndigheten i Kreml. Alla
möjliga skilda raser hållas på detta sätt samman i ett grepp,
smidigare är den klumpiga tsarregimens men icke mindre fast. Ånyo en
punkt, där kommunismens doktriner övergivits. Internationalismens
dogm åberopas för en politik, som till en början framställer Ryss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
