Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Minnen från det sista ryska tsarhovet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 DAGENS FRÅGOR
än en bondepilgrim och som sådan en representant för en i Ryssland
vanlig fromhetstyp. Han var uppriktigt religiös, om också på ett för
västerländsk uppfattning föga tilltalande sätt, men från rysk synpunkt
fanns det i hans liv knappast något särskilt märkvärdigt — minst
av allt den omständigheten att han då och då dukade under för
frestelsen och hängav sig åt missbruk av starka drycker på ett sätt
som väckte offentlig skandal (ett dylikt fall, för vilket en redogörelse
efter revolutionen anträffades bland hemliga polisens papper i Moskva
omnämndes i denna tidskrift årg. 1918, s. 238). Han hade i
Petersburg tilldragit sig uppmärksamhet genom sin påstådda spådomsgåva
och genom att, som det sades, med kraften av sina förböner kunna
bota sjukdomar. I denna sin egenskap kallades han ofta till
sjukbäddar hos höga och låga utan att någon däri fann något
egendomligt. Så t. ex. lät Stolypin hämta honom till sitt hus, då terrorir
sterna förövat ett attentat mot honom och därvid allvarligt skadat
hans dotter. Var det då så märkvärdigt, att även kejsarparet, som
ju levde i ständig oro för sin son Alexej, på samma sätt hänvände
sig till Rasputin med bön om hjälp, och är det icke mänskligt
förklarligt, att han för dem framstod som en med övermänsklig kraft
begåvad hjälpare, då han i ett ögonblick av kvalfull ångest, när
tronföljarens liv ansågs räddningslöst förlorat, ingav dem eit hopp,
som sedermera mot allas antagande visade sig berättigat? Finns det
någon som helst anledning att mera tro på sensationspressens
fantasier än på dessa enkla fakta? Att Rasputin själv strävat efter att
spela någon politisk roll förefaller osannolikt redan på grund av
hans totala brist på bildning och därav följande oförmåga att
bedöma eller ens skaffa sig någon uppfattning av statens
angelägenheter. Faktiskt är däremot att han använde sitt inflytande för att
få sina protegéer placerade på förmånliga platser, liksom även att
han ingalunda försmådde det ekonomiska vederlag, som kunde
här-flyta av dylika transaktioner. Men därvidlag följde han ju endast i
Ryssland av ålder gällande sed, och att man från ryskt håll
indignerats över detta förefaller onekligen litet smaklöst. Det finns efter
vad man säger i Rysslands historia personligheter med större namn
än hans, som låtit dylikt komma sig till last, utan att det framkallat
nämnvärda protester. Slutintrycket av vad man faktiskt vet om
honom är att han varken var bättre eller sämre än de flesta av sina
landsmän och att följaktligen den storm, som väcktes mot honom
och till slut förorsakade hans fall, minst av allt åstadkoms av någon
djup sedlig indignation. Att av berättelserna om Rasputins tillfälliga
débaucher draga några slutsatser om tsarfamiljens moraliska
ståndpunkt är sålunda fullständigt oberättigat.
Efter den ryska revolutionen blev fru Virubovas liv en enda följd
av ohyggliga lidanden, kroppsliga såväl som själsliga. Hon kastades
i fängelse av den provisoriska regeringen, berövades alla sina
tillhörigheter, isolerades från vänner och släktingar, underkastades
oändliga meningslösa förhör, med ett ord trakasserades värre än någon
brottsling under den tsaristiska regimen. Men vad som plågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
