Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Minnen från det sista ryska tsarhovet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 DAGENS FRÅGOR
mycket men icke alls i den riktning som den populära uppfattningen
för närvarande plägar antaga, d. v. s. icke genom sedliga förvillelser
utan genom brist på politiskt omdöme, svaghet och kortsynthet.
Att ryktessmideriet kring det sista tsarhovet kom att taga så
oerhört omfattande dimensioner berodde säkerligen i ej ringa grad
därpå att man i allmänhet visste så litet om det. Till familjekretsen
hade blott ett ytterst ringa fåtal förtrogna vänner tillträde, och av
vad som tilldrog sig därinom trängde intet återljud till yttervärlden.
Så mycket högre värde som historiskt dokument får därför den skildring
av kejsarfamiljens privatliv, som för någon tid sedan utgivits av madame
Anna Virubova, kejsarinnan Alexandra Feodorovnas närmaste och
trognaste väninna. (Minnen från ryska hovet och revolutionen,
Sthlm, Bonnier, 1923. 291 s. Pris kr. 9: 50). Den är i mer än ett hänseende
ett ovanligt arbete: icke blott en på ingående förstahandskännedom
om förhållandena grundad historisk källskrift utan också ett
utomordentligt värdefullt bidrag till kännedomen om ryskt själsliv och
rysk åskådning över huvud taget.
Veritas est criterium sui et falsi, heter det, och den satsen skulle
kunna stå som motto på fru Virubovas bok. Ty då man läser
den har man ett intryck av att den framdeles vid kritiska
undersökningar av litteraturen om den ryska revolutionen och dess
förhistoria skall komma att användas som en probersten, mot vilken
andra samma period berörande skildringars inre sanningshalt kan
prövas. Varje sida i fru Virubovas minnen visar oss att vad hon
vill är blott att bringa sanningen i dagen. Hon gör icke anspråk
på att belysa vad hon upplevat från olika synpunkter eller
kombinera det med fakta och förhållanden, dem hon ej själv kunnat
överskåda. Hon söker blott återgiva vad hon själv deltagit i, men
vid återgivandet av detta är den omedelbara sanningen hennes
enda mål. För politiska och sociala faktorer har hon tydligtvis haft
endast föga sinne, och hela det intrigspel, i vilket kejsarfamiljen
utgjorde medelpunkten, har varit henne bekant blott i den mån det
direkt berört hennes älskade härskarinna. Det bestämmande draget
i hennes egen personlighet är en djup och brinnande religiositet,
som ensam givit henne kraft att bära de fruktansvärda lidanden hon
haft att genomgå. Skriftställartalang i detta ords egentliga mening
äger hon icke, men trots detta gör hennes skildring i sin enkla,
osmyckade gestalt ett utomordentligt intryck. Ingen konstnärlig
utformning skulle kunna verka starkare än den enkla berättarstil, i
vilken fru Virubova berättar om det gripande sorgespel, i vilket ödet
kommit henne att spela en av de förnämsta rollerna.
Hennes första bekantskap med den kejserliga familjen daterar sig
ända från 1903, då hon som helt ung flicka erhöll det diamantsmycke,
som vid det ryska hovet var de till kejsarinnans uppvaktning hörande
damernas utmärkelsetecken. Till en början var bekantskapen blott
formell, men efter någon tid blev den mera intim, och på sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
