Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ministärskiftets bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTÄRSKIFTETS BAKGRUND 161
maren, tillhörande riksdagens olika borgerliga partier, voro så
djupt engagerade i förevarande bank, att dess räddning, likgiltigt
med vilka medel och genom vilken regering som helst, var en
huvudsak, som framför allt skulle säkerställas. Andra
kammarhögerns enda riktiga metod att möta detta farliga angrepp mot
dess svaga bondeflank hade varit en frontförändring genom
anslutning till utskottsförslaget.
Så skedde emellertid icke. Onsdagen den 21 mars rann upp.
Statsminister Branting ställde kabinettsfråga på voteringsutgången
i andra kammaren, och de tre partierna stredo hela dagen vart
och ett för sitt förslag. Under stor spänning skedde
omröstningarna, som förlöpte efter den socialdemokratiska
beräkningen. Högern vidhöll sitt yrkande intill det sista, och en
del trofasta högermän röstade i kontrapropositionsvoteringen
gemensamt med alla socialister för högerns förslag, medan
huvuddelen av högern gick ihop med liberalerna mot högerförslaget.
Detta senare segrade, tack vare socialisterna och mot
majoriteten av högern. Det kan man kalla parlamentarisk logik!
Socialdemokraterna hade kalkylerat med att bankförslaget, som
stod och föll med ministären Branting, kunde attrahera ett
behövligt antal bonderöster. Denna cyniska spekulation i
korruptionens tecken lyckades. Det halva dussin högerbönder, som föll
för frestelsen, torde ursäktat sig med att de, i motsats till sina
partikolleger, dock i alla väder höllo på högerns eget förslag.
Då man visade en sådan dygd i själva gärningen, hade
kantänka motivens beskaffenhet mindre betydelse. Man har
uppenbarligen varit särdeles angelägen att fortast möjligt bringa denna
upprörande episod i glömska. De följande politiska händelsernas
dramatiska fart och spänning ha ock i sin mån hjälpt till att
undanskymma det förflutna. Men dessa dagars händelser äro
alltför olycksbådande, för att man utan vidare skall kunna
avföra dem från dagordningen. Arbetslöshetskrisens slutakt har
visserligen gått över scenen. Bankaffären finns ännu kvar, och
den torde av allt att döma snart nog göra sig påmint hos
statsmyndigheterna. Då kan det vara skäl att på nytt återkomma
till denna votering.
Däremot är det en tröst att veta, att den nya ministären Trygger
icke sitter på dessa bonderöster i andra kammaren, vilka herr
Branting ansåg vara nog för sin fortsatta regeringsexistens. Första
kammarhögern skötte sig nämligen på ett helt annat sätt. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
