Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ministärskiftets bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTÄRSKIFTETS BAKGRUND 159
stängning av denna kategori skedde vid arbetskonflikt. Om
denna procedurs vidtagande voro högern och liberalerna som
sagt ense. Liberalerna förutsatte emellertid omedelbar hjälp åt
de avstängda järnbruksarbetare, vilka prövades tillhöra det
lokala arbetskraftsöverskottet, medan högern ansåg sig av
principiella skäl hindrad att medgiva en sådan hjälp under
pågående konflikt. Socialdemokraterna inom statsutskottet åter
yrkade i sin reservation bifall till propositionen, förstärkt med
krav på retroaktivt understöd till de avstängda fr. o. m. den l
februari. Bondeförbundarna anslöto sig till det liberala
yrkandet, som blev utskottets huvudförslag. Tre linjer förelågo alltså,
varvid högern och liberalerna i huvudsak voro ense ifråga om
motiveringen, men skildes åt med avseende på den aktuella
hjälpen åt järnbruksarbetarna; socialdemokraterna gingo helt
sin egen väg.
Den liberala linjen förefaller onekligen en utomstående
ganska konstruktiv, men måste vid en närmare analys erkännas
vara både sakligt grundad och logiskt följdriktig. Den var
helt säkert, i överensstämmelse med traditionerna från fjolårets
stora enhetskompromiss i arbetslöshetsfrågan, planerad som
en ny upplaga av denna, och det lilla tillägget om
omedelbar hjälp åt järnbruksarbetarna avsågs otvivelaktigt att vara
en räddningsplanka åt den nödställda ministären och dess parti
i riksdagen. Förslagets främste förespråkare, ordföranden i
statsutskottets vederbörande avdelning, herr C. G. Ekman, torde
icke åsyftat någon regeringskris utan samling från alla håll
kring sitt förslag. Det är möjligt, att han missräknade sig
på styrkan hos den socialdemokratiska intransigensen, som
under hetsagitationen i arbetslöshetsfrågan vuxit sig allt starkare.
Från en lämplighetsåtgärd, avsedd att rubba på en detalj
i avstängningsdirektiven, hade saken vuxit till en politisk
makt-och prestigefråga för hela arbetarrörelsen med regeringskris
i perspektivet. Det kunde emellertid ha hänt, att, därest
borgerlig samling åvägabragts kring utskottsförslaget,
vederbörande liksom i fjol vikit undan och under allehanda
sken-fagra förevändningar fallit till föga. Man hade all anledning
antaga, att någon upphetsning hos massorna ingalunda var till
finnandes. Det var endast herrar riksdagsmän och redaktörer
av arbetarpartiet, som med det offentliga ordets megafonmakt
sökte inbilla sig själva och andra, att stämningen i landet for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
