Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 17. 3. 1923 - Frankrikes syften vid Ruhr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 DAGENS FRÅGOR
eller engelska arbetslösa, äro säkerligen på förhand dömda att
misslyckas, om de verkligen på allvar och ej blott i demonstrationssyfte
skulle igångsättas. Redan då det passiva motståndets seghet efter
några veckor började klart framstå för den fransk-belgiska
aktionens ledare, ersattes det direkta skadeståndshämtandet som syftemål
med påtryckningar på Berlin. Tullkordongen skulle göra
Ruhrbefolkningens läge olidligt och genom den tyska industriens förlamande,
kolbrist, nöd och upprorsfara i det obesatta Tyskland tvinga
Berlinregeringen till snabb och fullständig underkastelse. Ej heller detta
mål vanns, men syftet kvarstår, fastän man numera tyckes börja
vänja sig av med att tro på underkastelsens snabbhet och
fullständighet. Man vill emellertid alltjämt pressa fråm tyska
skadeståndsförslag, avgivna medan Ruhraktionen pågår och ej upptagande
Ruhrområdets utrymning som första och oeftergivliga förutsättning.
Rikskansleren Guno har mer än en gång sagt ifrån, att från honom
komma inga sådana kapitulationsanbud, men ett tyskt
förhandlingsinitiativ från en annan rikskansler, obunden av Cunos förklaringar,
tänker man sig alltjämt i Paris, och man spanar ivrigt efter hålen
i den tyska s. k. »enhetsfronten». Sådana finnas, men det beror på
utvecklingen av ställningskriget vid Ruhr, om och när de skola
vidgas därhän, att det även från Gu no ej otänkbara förhandling s f or
slaget får ge rum for ett med hans kvarstående som kansler oförenligt
partiellt underkastelseanbud. Här tillkomma oberäkneliga faktorer i
mängd: Stinnes, de tyska socialisterna och kommunisterna, de
franska järnindustrimännens och storkapitalisternas planer på en
mellan-europeisk jättetrust under fransk ledning, franska prestigehänsyn i
fråga om Ruhrområdets utrymmande, Englands och Amerikas
hållning m. m., m. m. Man skulle ha salig madame de Thebes’ djärvhet
för att drista profetera om resultatet av dylika förhandlingar, vare
sig Tyskland tar initiativet eller detta anförtros åt någon av
Frankrike framskickad eller blint och omedvetet i dess ledband gående
»medlare», han må nu smycka sig och medlingen med N. F:s
rätt-färdighetstecken eller ej.
Det andra franska, officiellt proklamerade syftemålet var
»tryggheten». Därmed menas förmodligen dels utöver Versaillestraktatens
stadganden skärpta avväpningsbestämmelser för Tyskland, t. ex. på
lufttrafikens område, dels något slags ersättning för det förolyckade
fransk-engelsk-amerikanska försvarsavtalet. Från tyskt håll har som
bekant via Washington av Guno — under förutsättning av
ömsesidighet — erbjudits trettioårig förbindelse att ej utan folkomröstning gå
till krig. Projektet föreföll mera demonstrativt än praktiskt. Den
franska otryggheten opererar med längre tidsperioder än 30 år.
Farhågorna gälla just vad som kan hända efteråt — när Frankrikes
folkmängd ytterligare sjunkit och Tysklands trots rikets stympning
vuxit, så att det besegrade och förtrampade landet har dubbelt så
många invånare som segraren-förtramparen. Framfarten i Ruhr,
ett motstycke till tyskarnas egen i Belgien, har ju varit drivhusluft
för det tyska nationalhatet mot Frankrike och på så sätt ökat den frän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
