Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Reformer och missnöje - Kolonisationskommitténs betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 599
icke lagas allt för allvarligt. Det torde nog icke vara avsett för
praktiskt bruk utan endast utgöra ett taktiskt överbud gentemot
arbetsgivarorganisationerna vid de förhandlingar om nytt kollektivavtal,
som i händelse av konjunkturens förbättring naturligtvis komma att
upptagas. Säkerligen är man då på arbetarehåll beredd att utbyta
hela socialiseringen mot 5 öre mera i minimitimlön. Det är den
gamla beprövade fackföreningstaktiken. Men det behövs tydligen flera
svåra år ännu för att bringa denna till heders igen gentemot de
överspända förhoppningar, som reformraseriet och revolutionsdrömmarna
väckte till liv under världskrigets feberheta år.
Det nordsvenska höglandets stora
riksall-männing har under den nyare tidens historia
två gånger varit föremål för en systematisk kolonisationspolitik. På en
tid, då man ej tänkte sig möjligheten av att utnyttja de å de väldiga
moränvidderna växande skogarna, funno de om rikets ränta måna
Vasakonungarna intet betänkligt i att rundhänt upplåta deras
foder-och virkesproduktion åt nybyggare-representanter för två av de mera
extensiva brukningsformer, vår ekonomiska historia känner, den efter
det norra skogslandets villkor säreget utbildade uråldriga
boskapsskötseln och de finska invandrarnas lika ålderdomliga svedjande. Det
behövdes emellertid endast, att möjligheten av en mera givande
användning av skogsmarken skulle skymta, för att
kolonisationsintresset skulle få träda i bakgrunden, jå, hänsynslöst offras, så snart det
tycktes stå i vägen för den nya gunstlingen, industrien. Sedan dröjde
det över ett århundrade, innan kolonisationststanken åter kom
till heders. Då var det som ett led i en stor tidsrörelse, den
liberala jordpolitik, som bars av fysiokratiska och rousseauanska
svärmerier, som blivit nödvändig på grund av landsbygdens
befolkningstillväxt och som satte många och lysande frukter, därför att den
motsvarade det givna ekonomiska läget och sammanföll med
jordbruksteknikens revolutionerande utveckling. Även mot denna rörelse kom
emellertid bakslaget, denna gång genom den »landsbygdens
avfolkning», som under det förra århundradets senare hälft rekryterat både
den svenska industrien och den svenska emigrationen.
Den form, vari den liberala jordpolitiken effektivast skaffade sig
åtkomst till den sedan Gustav Vasas tid för framtida behov
reserverade riksallmänningen, var ju avvittringen. Som vanligt hos oss blev
hela denna förrättning en kompromiss. Man sökte gå en medelväg
mellan det gamla nordsvenska jordbrukets extensiva markbehov och
den nyare skiftespolitikens strävan efter ägokoncentration. I
verkligheten tillgodosågs naturligtvis intetdera av dessa oförenliga ändamål.
I stället skapade man — alldeles oavsiktligt — i hemmanens och
nybyggenas skogsanslag vad man glömt bort i författningarna — en form
för den gamla riksallmänningens upplåtande för industriella ändamål.
Så fick den för hela vår landsbygd gemensamma och helt visst
naturliga regressen efter det stora kolonisationsskedet i norra Sverige
sin säregna och förvärrade form — de stora bolagsköpen.
Kolonisationskommitténs
betänkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
