Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Preliminäruppgörelsen i Mudania - Lloyd Georges fall och framtidsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 535
den onödigt tydligt uppenbarade Englands isolering och därigenom
frestade Mustafa Kemål till självtillräckligt övermod. Sedan
missgreppet gjorts, var nog emellertid enda vägen att rädda freden den av
engelska regeringen inslagna att hopa förstärkningar i Tjanak och
vid kusten i närheten och därmed för turkarna åskådliggöra, att man
ej endast bluffade, utan var beredd att taga de yttersta
konsekvenserna, om Angoratrupperna ginge till anfall mot Tjanak eller sökte
flytta kriget mot grekerna över på europeisk mark. Delta lyckades
general Harington i Mudania göra ganska klart för Ismet pascha,
samtidigt med att han i sitt tal vid konventionsutkastets överlämnande
inskärpte, att de erbjudna villkoren för turkarna innebure
»förverkligande av nästan alla deras nationella strävanden utan förlust av
människoliv och utan störande av deras lands frid och välfärd.»
Han kunde därför till sist »in all solemnity» fråga de turkiska
förhandlingsombuden, om ej makterna i huvudsak gått med på deras
synpunkter och om de i så fall kunde taga på sitt ansvar att
»förkasta ett hederligt och rättframt försök att lägga grundval för
freden.» Denna vädjan verkade, när det omsider gick upp för turkarna,
att mera ej stod att med fredliga medel vinna genom att spela på
makternas söndring, utan att det fanns en gräns både för denna och
för Englands eftergifter. I Europa hade Bonar Law gjort liknande
verkan med sitt energiska uttalande för Englands återgång till
»splen-did isolation» efter amerikanskt mönster, om franska regeringen drev
sin partiskhet för Turkiet längre än den gjort. I Paris ryggade
Poincaré då tillbaka inför ententens formliga upphörande, liksom
senare i Mudania och Brussa Ismet pascha och hans uppdragsgivare
Mustafa Kemål inför väpnad kraftmätning med brittiska riket. Så
bevarades freden för stunden och bereddes rådrum för den kanske
med nj^a faror hotande konferens, vars uppgift det nu blir att ersätta
den orättfärdiga Sévrestraktaten med en för alla intresserade parter
något så när rimlig och acceptabel fredsuppgörelse.
Till en engelsk premierministers högst
skattade personliga maktprivilegier hör att själv
bestämma den dag, då han skall »tillråda konungen» att upplösa
underhuset och förordna om nya val. Tidpunkten för ett vädjande
till folket i val plägar framgå ur de mest ingående och subtila
taktiktekniska undersökningar och — där den ej bestämmes av
ofrånkomliga yttre omständigheter, såsom t. ex. ett misstroendevotum i
underhuset eller dylikt — väljas med utstuderad hänsyn till alla de
skiftande motiv, som kunna tänkas psykologiskt påverka väljarekåren.
Hade Austen Chamberlain den 19 oktober lyckats förmå de i
Carlton Club till möte samlade konservativa underhusledamöterna att
ännu några veckor uppskjuta avgörandet av frågan om sprängning
eller fortsättning av partiets koalition med Lloyd George och hans
»nationalliberala» grupp, så hade enligt trovärdiga uppgifter Lloyd
George följande lördag, den 21 oktober, i sitt tal i Leeds meddelat,
att upplösningsdekretet skulle utfärdas två dagar därefter. Gällande
Lloyd Georges fall
oeh framtidsplaner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
