Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - De kommunala förtroendeuppdragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 529
och detta icke blott inom den kommunala förvaltningens gränser
utan långt därutöver. Och det märkliga är, att denna anda alldeles
icke, som i England, uppbars av en klass av »the idle rich», som ej
kunde finna något annat gentlemannamässigt utlopp för sin
verksamhetslust, utan av genom omsorger om livsuppehälle och på
mångahanda sätt av yrket upptaget folk.
Den andan hotas nu på två fronter. Den ena utgöres av det redan
framhållna grundväsentliga faktum inom den kommunala utvecklingen,
att den enkla kommunala naturahushållningen avlösts av alltmer
invecklade och svårskötta ekonomiska organisationer. Detta gäller
ej blott den stora stadskommunen med sin hundramillionerbudget
utan också i sin mån de mindre utvecklade kommunala
förvaltningarna ända ned till den primära landskommunen, där arbetet
alltmera växer de valda förtroendemännen över huvudet. Det är klart
att detta måste få vittgående konsekvenser. Skall hela detta arbete
påvila valda förtroendemän, som stå kvar i sitt yrke, blir givetvis
resultatet, att mera duktiga och driftiga, för sin dagliga gärning
tillräckligt intresserade medborgare icke längre stå att få för en dylik
uppgift. I vilken riktning det naturliga urvalet under sådana
förhållanden kan komma att gå, säger sig självt.
Den enda vägen ut ur detta är att det dagliga arbetet med
kommunens skötsel likaväl som utrednings- och beredningsarbetet lämnas
åt särskilda, för dessa ändamål utbildade och anställda tjänstemän —
ett conditio sine qua non för detta återigen är, att det allmänna ser
till att sådana utbildningsmöjligheter finnas — och att
förtroendemännens uppgifter härigenom kunna inskränkas till att besluta i
huvudsaker och viktiga ärenden. Då kan man möjligen ha utsikter att
få duktigt och intresserat folk som har lust att ta itu med en dylik
uppgift.
Vill man åter, som meningen synes vara, råda bot på
rekryteringssvårigheterna genom ersättning för de kommunala förtroendeuppdragen,
är man inne på en helt annan väg — tjänstemännen skola säkerligen
i alla fall visa sig nödvändiga.
Då skapar man ett slags kommunala halvherrar, sit venia verbo,
som i de kommunala uppdragen se en lämplig biförtjänst till de mer
eller mindre lyckade resultaten av sin borgerliga näring och som
dela sin tid mellan denna och oändliga, väl betalda sammanträden,
utan att göra någon ordentlig nytta på någotdera hållet. Typen är
redan nu icke alldeles okänd; att den skulle i utomordentlig grad
frodas, om ersättningar för kommunalt arbete bli regeln, är självklart.
En dylik kommunal halvherreklass vore just ingen imponerande
arvtagare till Sveriges gamla kommunalpampar. Att den anda varom
förut talats härav skulle få dödsstöten, är utan vidare uppenbart.
Den andra fronten på vilken den gamla, kommunala
medborgareandan hotas är den moderna demokratien, som samtidigt trängt in
på det kommunala och det politiska området. Det problemet har
många sidor, vilka nu ej kunna komma i fråga att diskuteras. Ur den
här omskrivna synpunkten innebär den först och främst, att de bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
