Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Räntefotens framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 DAGENS FRÅGOR
Tills vidare torde emellertid jämvikt råda, och just därför vore det
mycket olyckligt med en ny räntesänkning, som skulle ge spelrum
för de farliga rubbningstendenserna.
Men allt detta hänför sig blott till det aktuella läget och utsäger
intet om räntefotens framtid på något längre sikt. Med andra ord,
vad vi hittills sedan krigets slut upplevat på räntefotens och
kapitalmarknadens område har varit verkningar av de korta
konjunkturväxlingarna — vad är att vänta frånsett dylika relativt snart
övergående faktorer?
Man torde nog ej ens vid en dylik betraktelse på lång sikt komma
förbi de förändringar som penningväsendets rubbningar och
penningvärdets utveckling draga med sig. Blir penningvärdet på nytt
fallande, d. v. s. prisnivån stigande, har man att räkna med hög och
stigande räntefot, på samma sätt som fallet var under
prisstegringsperioden före kriget, från 1898 till 1914, vilken exakt sammanföll med
tiden för obligationsräntans uppgång från den lågpunkt som den
föregående prisfallsperioden skapat. Blir utvecklingen den motsatta mot
vad som nu förutsatts, sålunda en period med fallande priser, så
som efter Napoleonskrigen och sedermera 1873—98, så skulle i
överensstämmelse härmed detta verka sänkande på räntefoten. Och man
får ej tro, att så skulle bli fallet blott under pappersmyntregim;
båda perioderna 1873—98 och 1898—1914 föllo ju i tider av
guldmyntfot men utlöste likväl de nu angivna verkningarna. Har man
åter att räkna med pappersmyntfot, så ändras läget visserligen så
till vida. att det då ej är någon konst att hålla räntan hur lågt som
helst ens vid våldsamt stigande prisnivå, om man blott vill mata
den efterfrågan på kredit som därigenom uppstår med ständigt nya
sedelmassor. Men i den mån man vill bevara pappersmyntfoten vid
något så när stabilt värde, så blir det samma historia som i det
förra fallet, att en tendens till prisstegring måste mötas med hög
räntefot och tvärtom.
Hur man än vill uppskatta dessa framtidsutsikter för själva
penningväsendet, så kan det i alla fall sägas så mycket som att den
nuvarande låga räntefoten efter alla märken att döma ej har lång
tid kvar, därför att den är en verkan av själva lågkonjunkturen.
Redan har man trott sig finna en viss nedgång på
obligationsmarknaden, d. v. s. nedgång i obligationskurserna och därmed förenad
tendens till höjda obligationsräntor; och även om det vore farligt
att ställa horoskopet för de närmaste månaderna, är det föga ovisst,
att den nuvarande kapplöpningen efter obligationer från
kapitalisternas sida ej kan hålla sig och att obligationerna på 5 X eller ännu
lägre ränta ha all utsikt att på nytt nedgå under pari. Ett
jämviktsläge på penningväsendets och konjunkturernas område kommer att
medföra högre räntesatser än de nuvarande.
Detta kan man finna redan av att dessa räntesatser nåtts först i
lågkonjunkturens djupaste vågdal. Men också oavsett denna genom
Utvärtes iakttagelse vunna insikt kan man nog förklara det avgjort
osannolikt, att en räntefot vid eller under nivån strax före kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
