Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svenskt bildningsarbete i Estland i våra dagar. Av Gideon Danell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT BILDNINGSARBETE I ESTLAND I VÅRA DAGAR 495
ingen råd att bestå sig. Ost kunde ingen äta . . . Dricka fanns ständigt hos
folket, men det bryggdes endast 2 å 3 gånger årligen. Sedan det ordinära
drickat var aftappadt å tunnan, fick mäsken stå kvar. Sedan slogs vatten
härpå, sura brödkanter och dylikt kastades i tunnan. Innehållet fick stå och
jäsa, så att det blef surt som ättika, och detta dricka smakade så »karskt» i
wormsöfolkets mun.»
Österblom skildrar f. ö. i drastiska ordalag Ormsö-folkets liv
vid hans ditkomst såsom helt förstört av dryckenskap,
sedeslöshet, lögnaktighet och tjuvnad. Att hans långvariga
verksamhet på ön på många sätt åstadkommit en påtaglig uppryckning,
är oförnekligt, om man ock måste beklaga, att det nyväckta
religiösa livet tog sig sådana svärmiska uttryck, att onödiga
slitningar uppstodo med prästen och högre kyrkliga
myndigheter. Det hela slutade med att Österblom under rätt brutala
former av de ryska myndigheterna för alltid förvisades från ön.
Det var 1887. Året dessförinnan hade ej mindre än 600 av de
då c:a 2,000 ormsöborna låtit narra sig över till ryska kyrkan,
— samtidigt överlockades likaså ett 60-tal av Rågösvenskarna
—- och även härför hade man, dock knappast med rätta, från de
lutherska kyrkomyndigheternas sida velat skjuta skulden på
Österblom1.
Den på Nuckö verkande missionären, Thorén, utförde ett gott
verk särskilt genom det seminarium för estlandssvenska lärares
utbildning, som han lyckades upprätta å Paschleps herrgård.
Emellertid synes det, som om dessa av Fosterlandsstiftelsen
utsända svenska missionärer ej haft blicken riktigt öppen för
betydelsen av att de gamla svenska orter, vartill de utsänts,
bevarades såsom svenska, l den gammaldags svenska kultur,
som de härute påträffade, sågo de kanske alltför lätt blott
»syndigt» och »världsligt» väsen, som borde utrotas. Åtskilligt av
gammal svensk folksed, folklig föreställning och diktning torde
ock just vid denna tidpunkt för alltid ha försvunnit. Flere av
de i det nämnda seminariet utbildade lärarne blevo i realiteten
éstniserade eller övergåvo i varje fall det dåligt avlönade
läraryrket.
Ännu i dag verkar dock en av de i det Thorénska
seminariet utbildade lärarna, Nuckö-klockaren Johan Nymann, som
1 Österbloms en smula naivt självberömmande men mycket intressanta
skildring av missionsverksamheten på Ormsö återfinnes i hans bok »Svenskarne i
Östersjöprovinserna och Missionen på Estländska öarna», Stockholm, 2:dra
uppl. 1894 (utgivarens förlag).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
