Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens Frågor 29. 6. 1922 - Kvinnor i statstjänst - Det febersjuka Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 381
mål det här ej sällan gäller, och speciellt, huruvida ej särskilt de
gifta kvinnorna i regel hava högre och bättre uppgifter, så svaras i
korus: »Jå, men det är ju inte alls meningen, att befattningarna i
regel skola besättas med kvinnor och ännu mindre med gifta
kvinnor; det kommer att reglera sig vid tillämpningen.» Man förutsätter
alltså, att vid själva tillsättningarna de modifikationer i principerna
skola komma att göras, som finnas betingade av förhållandena, och
man anser sig därmed frikallad från att lagstifta därom. Det ligger
naturligtvis något i detta svar, och ur statsintressets synpunkt är
det all anledning att begära så mycket som möjligt därav. Men då
måste också två ting betonas. Det ena är, att vid sådana
förutsättningar måste i den gamla befordringspricipen om tillsättning allenast
efter förtjänst och skicklighet läggas in mera av hänsynstagande till
den speciella lämpligheten för platsen, än som hittills torde varit
vanligt, och därvid kommer då hänsyn att bli nödig även till
speciellt kvinnliga förhållanden, såsom bristande administrativ läggning,
bristande fysisk styrka, äktenskap, modersplikter o. d., i all
synnerhet vid besättande av särskilt krävande poster. Man kommer, med
andra ord, att i praktiken bliva nödsakad att ur statsnyttans
synpunkt taga igen en del av vad man i teorierna alltför frikostigt
förespeglat. Det andra är, att om de goda befattningarna i varje
fall komma att bli undantag för kvinnorna, förefaller det en smula
lättvindigt att locka de många till tävlan på ämbetsbanan med vad
blott de få kunna nå. Men det sista må vara hr Åkermans och de
teoretiserande likställighetsriddarnas ensak. Vi andra äro icke
medskyldiga.
Det lömska mordet på Tysklands utrikesminister, d:r
Walther Rathenau, har i ett slag för all världen
ställt i bjärt belysning, huru febersjukt och ur gängorna det tyska
folket är. En av våra egna skalder siade en gång om huru »blåaste
vår skall knoppas» den dag Sveriges folk drives samman med
gisselslag. I Tyskland ha gisselslagen ej saknats — från
hungerblockadens hemska år och till de utarmande skadeståndskraven, de färgade
trupperna i ockupationsområdet, den i Folkförbundets namn i
Saar-området bedrivna förtryckarregimen, den orättvisa delningen av
Oberschlesien. Men gisselslagen ha ej sammanfört folket, utan tvärtom
främjat partisöndringen och det vilda hatet mellan landsmän.
Mordet på Rathenau är ej ett isolerat vettvillingsdåd, utan i främsta
rummet ett symptom på tidens och folkets sjukdom, något som för
övrigt även gäller det vilda raseriutbrott, som efter mordet, och ej
blott under de första timmarnas omedelbara återverkan av
sorgebudskapet, kännetecknade vänsterradikala riksdags- och
lantdagsmäns beteende mot allt vad monarkister hette. När stora politiska
partier offentligen utskrikas som en samling mördare och när
försök göras att misshandla ledande medlemmar av dessa partier
under pågående riksdagssammanträde, då har söndringen inom staten
fortskridit betänkligt långt, längre än enbart mordgärningen visar.
Det febersjuka
Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
