Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens Frågor 23. 5. 1922 - Misstrons och missräkningarnas konferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 DAGENS FRÅGOR
sätt har blivit, att Genuakonferensen mer än alla sina föregångare
insvepts i en dimslöja av tendensrykten av skiftande otillförlitlighet.
Det ena med det andra har alstrat en grundstämning av oklarhet —
ratmosphére de Genes manqae de sérénité, som Le T em p s träffande
anmärkt.
Utanför Lloyd George’s allra intimaste krets, där optimismen i
det längsta tog sig starka uttryck, ha nog förväntningarna på Genua
varit synnerligen blygsamma. Och likväl torde man kunna tala om
en missräkningarnas konferens och om växande misstro mellan flera
stater som ett omisskänneligt konferensresultat. En engelsk iakttagare
och medspelare, Times-redaktören Wickham Steed, skrev vid
konferensens början, att »om den slutar utan att förvärra läget i Europa,
så har den lyckats». Han ansåg sig nyligen kunna konstatera, att
konferensen ej hållit måttet ens efter denna låga standard. Liknande
desillusioner måste nog rätt många konferensdeltagare vidkännas, om
de vilja vara uppriktiga.
De neutrala t. ex., som dock reste till Genua med allt annat än
högt uppskruvade förväntningar, hade väl svårligen föreställt sig, att
man skulle även i fråga om yttre former så komplett ignorera dem
som de tongivande stormakterna funno tillständigt att göra. Ombud
för neutrala stater insattes visserligen i kommissionerna på övligt
sätt, men de politiskt betydelsefulla förhandlingarna fördes i det
längsta utanför dessa kommissioner, och när askungarna Tyskland
och Ryssland uteslötos från den viktigaste underkommissionen, så
skedde detta utan att de neutrala därom åtspordes. \7id de verkliga
förhandlingarna höllos de fjärran, och efteråt tillkallades de på sin
höjd som statister, när det befanns nödigt att protokollföra vissa
beslut. Till detta sätt att behandla stater, som inbjudits till en på
jämlikhetens grundval officiellt organiserad konferens, togs initiativet
just av Lloyd George, och det illustrerar förträffligt ihåligheten av
hans fras om »det nya korståget mot den brutala styrkans tyranni».
Missräkning ha väl även de ryska bolsjevikombuden känt, trots
övergående framgångar för deras spekulationer i »kapitaliststaternas»
tvedräkt. De kommo enligt egen uppgift till Genua »som köpmän
för att göra affärer». Vad de eftersträvade var förnämligast lån och
krediter samt dessutom ett de-jure-erkännande, som skulle stärka
deras ställning hemma och underlätta deras utländska
handelsförbindelser. I gengäld voro de beredda att åtminstone delvis erkänna
äldre ryska regimers skuldförpliktelser och till blivande
koncessionsinnehavares förmån lätta en smula på det i och för sig ohållbara
kommunistsystemet. Hittills ha emellertid direkta lån uteblivit; ingen
regering har visat benägenhet att avkräva sina skattebetalare
millionanslag att kasta i det ryska träsket. I stället ha ryssarna hänvisats till
ett långivande internationellt konsortium av privata kapitalinnehavare,
vilkas benägenhet att, uppmuntrade och stödda av sina regeringar,
bevilja Ryssland krediter är beroende av garantikrav, som
bolsje-vikerna av " inrepolitiska skäl ha ytterligt svårt att uppfylla. Från
borgerlig europeisk synpunkt är det naturligtvis rättvist och rimligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
