Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från tsardömets sista dagar. En fransk diplomats anteckningar. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstå som typiska representanter för detta parti. Men bakom
dem skymtar man Rasputins mystiska figur — denna omstridda
personlighet, som på en gång kallats helgon och Antikrist. Innan
vi övergå till Paléologues högintressanta skildring av Rasputins
liv och förhållande till tsarfamiljen, torde det dock vara av
intresse att taga del av hans skildring av sina sammanträffanden
med representanter för olika ryska samhällslager.
Våren 1915 hade inlett en oavbruten följd av nederlag och
läget blev alltmera oroväckande. Paléologue sökte kontakt
med alla kretsar och ville ingjuta mod och tillförsikt, samtidigt
som han samvetsgrant inrapporterade till Paris, vad han
inhämtat. Det intressantaste samtalet hade han i juni med en
framstående rysk affärsman av västerländsk typ, som var
medlem av krigsministeriets ammunitionsråd. Denne omdömesgille
och initierade ryss lade inga band på sin pessimism:
»Tsardömets dagar äro räknade», utbrister han, »det är ohjälpligt
förlorat. Nu är det ju så, att tsarismen är Rysslands stomme
och det enda band, som sammanhåller dess nationella enhet.
Revolutionen är hädanefter oundviklig, den väntar endast på
ett tillfälle för att bryta ut. Huruvida detta tillfälle kommer
att bli ett militärt nederlag, en hungersnöd på landsbygden,
en strejk i Petrograd, ett uppror i Moskva, en skandal eller ett
palatsdrama är likgiltigt.» Och så förklarar han, att en rysk
revolution icke kan jämföras med en västerländsk, som icke
blott river ned utan även bygger upp. »Hos oss kan
revolutionen endast förstöra, emedan de bildade samhällslagren endast
representera en obetydlig minoritet av folket och dessutom
sakna både organisation och politisk erfarenhet samt kontakt
med massorna. Enligt min tanke har tsarismens största fel
varit, att den icke velat tillåta några organ för det politiska
livet, utanför byråkratien. Och detta har lyckats så bra, att
den dag, då »tjinovnikerna» ha försvunnit, kommer hela den
ryska staten att upplösas. Utan tvivel kommer det att bli
borgarna, de intellektuella, »kadetterna», som ge signalen till
revolutionen i den tron att de frälsa Ryssland. Men ur borgarnas
revolution komma vi omedelbart in i arbetarnas och kort efteråt
i böndernas. Då kommer en förfärlig anarki att börja, en
tioårig anarki!»
Denna blott alltför sanna svartmålning av den annalkande
revolutionen gjorde ett starkt intryck på Paléologue, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
