Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ryska bidrag till världskrigets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKA BIDRAG TILL VÄRLDSKHIGETS FÖRHISTORIA 19
ning vore, desto större bleve faran för isolering. I tydlighet
lämnade denna varning intet att önska.
Samtidigt manövrerade emellertid Poincaré för att få till
stånd ett tremaktsförbund mot Österrikes förmodade
landutvidgningsplaner. Han föreslog i en handskrivelse av Vn till
Isvolski förhandlingar om medlen att avvärja varje
stormakts-annexion av turkiskt område, om vilken formel Sasonov
betecknande nog anmärkte, alt den var olämplig, »ty den kunde
även gälla Ryssland i området vid sundet». Ryssland nöjde sig
därför med att förklara sig »icke kunna förhålla sig likgiltigt
gent emot territoriellt förstorande av Österrike på Balkanhalvön»
och var berett att »gemensamt med kabinetten i Paris och
London träffa avtal om det handlingssätt, som i sådant fall
bleve nödvändigt» (Sasonov till Isvolski med koncept till
svarsbrev till Poincaré, 14/n). En rysk trevare i ämnet hos Grey
ledde emellertid till ett undvikande svar, men ur dettas
formulering läste Benckendorff ut, att England dock under vissa villkor
nog skulle gå med i kriget. Enligt Benckendorffs åsikt (brev
till Sasonov 2%i) krävdes härför två förutsättningar: »först att
kriget genom ett aktivt ingripande av Frankrike bleve allmänt, och
för det andra är det absolut nödvändigt, att ansvaret för
angreppet faller på våra motståndare». Analogien mellan dessa
båda villkor från 1912 och Englands politik vid krigsutbrottet
1914 behöver knappast närmare påvisas. — Den outtröttlige
Poincaré hade även ordentligt känt Italien på pulsen och mot
dess bistånd åt Österrike anfört såväl avtalet med Ryssland i
Racconigi som löftet till Frankrike 1902 om neutralitet vid
franskt krig med Tyskland och Österrike. Tittoni svarade
emellertid, att Italiens avtal med Österrike om Albaniens
integritet vore äldre än Racconigiöverenskommelsen och ovillkorligt
förpliktande. »Poincaré yttrade under samtalets gång till Tittoni,
att om österrikisk-serbiska konflikten ledde till eit allmänt
krig, så kunde Ryssland fullkomligt räkna på väpnad hjälp från
Frankrikes sida. Det gjorde, sade Poincaré, synbart intryck på
Tittoni» (Isvolski till Sasonov 2%i). Under påverkan från
militärpartiet och allslaviska kretsar i Ryssland uppgavs ryska
regeringen under de närmast följande dagarna ha svängt över
en smula till Serbiens förmån, men då erinrade Poincaré (23/n)
Isvolski om nödvändigheten att göra klart för Serbien, att det
med en frammarsch mot Durazzo »handlade på egen risk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
