Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Det senaste halvseklets svenska prisutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 515
grova linjen, före 1873 oscillerar ganska starkt i förhållande till den
engelska, angiven med en finare, heldragen linje; under förra hälften
av denna period ligger den svenska linjen högre och under senare
hälften lägre än den engelska. Varpå växlingarna här kunna bero
är ej lått att på rak arm säga. Sverige hade under den tiden
silvermyntfot, och man skulle ha väntat ett utslag av silvrets växlande
värde i förhållande till guldet, vars värde bestämde den engelska
prisnivån; men hur därmed än må förhålla sig, är bristen på
överensstämmelse ett uttryck för att de två länderna då hade olika
grundval för sitt penningväsende. Tyskland hade åter redan då samma
myntfot som Sverige, och överensstämmelsen är också till 1870 mycket
stark.
Med 1873 övergingo både Sverige och Tyskland till guldmyntfot,
och förutsättningen för överensstämmelse med den engelska prisnivån
var därmed given. Fastän man sällan fattar det, verkar nämligen
gemensamhet i myntfot, vare sig silver eller guld, alltid som ett slags
myntunion, så att priserna i de olika länderna bindas vid varandra.
Att den svenska och den engelska kurvan i diagrammet mellan 1873
och 1887 trots detta ej sammanfalla, är ingenting att fästa sig vid;
det beror endast på att man lagt den föregående och icke denna
period till grund för indexberäkningen. De följa varandra troget på
ett i stort sett oföränderligt avstånd, vilket just visar
överensstämmelsen i utveckling.
Men likväl framträdde snart en tendens till avvikelse och först för
Tysklands del. Den berodde på tullarna. Deras verkan är nämligen
ofrånkomligt att höja prisnivån i ett land, och detta oavsett om landet
har guldmyntfot eller icke. Det är lätt att visa detta på teoretisk
väg, men här har man dessutom ett praktiskt åskådningsmaterial.
Från och med 1880, då protektionismen blivit genomförd i Tyskland,
stiger dess kurva i oavbrutet växande grad över frihandelslandet
Englands kurva, och alldeles särskilt starkt sedan protektionismen
ytterligare skärpts efter 1902. Medan indextalen 1879 voro 83 för England
och 84 för Tyskland, blevo de redan året därpå 88 och 93, hade 1900
hunnit förskjuta sig till resp. 75 och 89 samt stodo 1912 på resp. 85
och 109! Och detta, väl att märka, fastän båda länderna hade
guldmyntfot. Samma historia upprepades, fastän i svagare grad, i fråga
om Sverige, när vi själva ungefär tio år efter Tyskland likaledes
införde protektionismen. År 1887 stodo ännu de engelska och de svenska
prisnivåerna till varandra som 68 till 73, under de följande åren blir
förhållandet 70 till 80, 72 till 80 och 72 till 83; år 1913 hade man hunnit få
avståndet så stort som 85 till 101. Prisstegringen i England vid
världskrigets utbrott hade ej gått längre än där den stod för Tyskland och
Sverige redan omkring år 1905, medan den i de båda senare länderna
genom tullskyddet drivits långt högre. Å andra sidan kan man på
diagrammet också tydligt avläsa, hur prisstegringen i Tyskland efter
det skärpta skyddets tillkomst 1902 rusar i väg även från den svenska
prisstegringen, så att den tyska kurvan under årtiondet före
världskriget ligger avsevärt högre än den svenska. I själva verket före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
